och ifrån röset-. Rösenas afstånd från hvaran dra, beroende af markens beskaffenhet. är mycke olika, så att söder om Jemtland och Dalarne rö finnas med endast ett par tusen fots mellanrum då deremot de nordligare rösen stå ända till er mil från hvarandra, det längsta af nyss nämnde gränstraktat medgifna afståvd mellan tvenne rös I Riksrösens uppsättende börjades år 1752 frår den punkt. hvarest gränslinien efter Griänse Tractaten för Bohus län. dat. den 26 Oktobei 1661. ändas, nemligen: -På Hisö som ock Hem mingseller Hängsö kallas, i nörra Kornsjön hvarest skilnaden sammanstöter emellan Bohus län och Dalsland i Sverige samt Agees län i Norge-. Mellan Hisön och Stenbodalen vid Idefjorden, en sträcka af omkring 2, mil, ha Å senare tider EH nd mellan Bohuslän och Vorge blifvit försedd med littererade riksrös: men den ursprungliga rösläggningen mellan de båda rikena går från Hisön, der riksröset JV 1 står norrut till Kukkinmodka, der vid riksröset JM 294, uppfördt mellan de tvenne sjöarne Kilpis och Kålta-Jaure, gränserna mellan Sverige. Norge och Ryssland sammanstöta. Förutom alla dessa riksrös tjena åtskilliga i rikslinien befint liga, skarpa nästan obestigliga fjelltoppar till gränspunkter under namn af riksmärken. Rikslinien är, då den går genom skog, upphuggen till 16 alnars bredd; i odlad mar skall den vara 10 alnar bred. Svensk-norska riksgränsens längd, från JM 1 Hisö till M 294 Kokkinmodkaröset, utgör med alla krökningar 2,682 003 svenska alnar (det mått, hvari afstånden på gränskartorna äro utsatta), eller 149 svenska mil. Om härtill läggas detvå och en half mil. som landgränsen mellan Bohus län och Norge (Smaalehnenes Amt), från Hisön till Stenbodalen vid södra ändan af Tdefjorden upptager. så fås hela svensk-norska gränslinien från Idefjorden tlll Kokkinmodka vid ryska gränsen — 151, svensk mil. Enligt bestämmelserna i 1751 års gränstraktat skulle riksgränsen mellan Sverige och Norge supprensas och -efterseshvart tionde år. Genom senare regeringsbeslut har denna tid dock blifvit förändrad derhän, att den södra sträckan, d. v. s. från Stenbodalsröset vid Idefjorden till riksröset J4 204 beläget på Jadnems-klumpen-, der gränsen mellan Jemtland och Vesterbotten tillstöter, numera upprödjes och redresserashvart femtonde och den norra från JH 204 Jadnemsröset till J4 294, Kokkinmodka-röset hvart tjugufemte år. Gränsrösenas vidmakthållande äfvensom riksliniens befriande från skog, så att den alltid är tydlig till bela sin utsträckning. om också icke af synnerlig politisk vigt. sedan Sverige och Norge blefvo förenade, är dock fortfarande behöflig ur flere andra synpunkter. En sådan gränsskilnad är nemligen nödvändig för olika egare af mark på båda sidor om gränsen, ty om denna mark också icke öfverallt är odlingsbar eller skogbevuxen, så kan den ändock vara af värde. Der linien t. ex. träffar en sjö eller något annat vattendrag, kan fiskvattnet vara bättre pp den ena sidan om gränsen än på den andra. er den går öfver ett naket berg eller fjell. kan detta innehålla jern eller annan malm med rikare tillgång på den ena sidan än på den andra o. 8. v. Och så länge föreningen mellan de båda rikena icke gör en tullgräns dem emellan öfverfölig, måste densamma vara tydligt gore Fail kunna äfven inträffa, då det är af mycken vigt för kronobetjeningen, att riksgränsen är noga bestämd. Så t. ex. hände det för omkring ett tiotal af år sedan; att åtskilligt löst folk etablerat lönkrogar i hus, som de uppfört på gränsen mot Norge i ett par af de södra provins serna. Då den svenska fonohetjepingen kom, hetts det, att krögarsällskapet befann sig på norsk grund, och tvärtom, då den norska infana sig. en vid nästa gränsrödjning visade det sig, att stugorna stodo midt i rikslinien. och som denna skall vara ren och fri från alla impe: diment, refvös hybblena ned och deras inbyggare nödgades öfvergifva sin neutrala ställning, och det blef slut med den sjelftagna fria utoch iskänkningsrätten.