1) Förf. lemnar sina läsare i okunnighet om hurmuvida den slående jämförelsen mellan lärande af svensk grammatik och en far, som vill lära sitt barn gå, är att anse såsom ett snilledrag af honom sjelf eller såsom en anmärkning, som icke ett bland tio af svenska barn skall underlåta att göra: Skulle den senare tolkningen vara den rätta — och sa manhanget synes verkligen gifva mer stöv denna — så var det i sanning obeskedli; läst svensk grammatik aldrig så myc: 2) För att genom ett åskådligt exemp huru olika tänkare — alldeles oberi hvarandra! — stundom genom lika ment komma till en och samma slutf föra vi en del af Nägelsbachs yttr: ämne, hvarom herr B. i ofvan anför talar: Es liegt ein innerer Widerspr der systematisch-grammatischen Behany des Deutschen bei Knaben; denn lernen man nur was einem noch fremd ist; da! aber die Muttersprache nicht, und doch sol man sie als ein fremdes Object auffassen? — — — Ein verninftiges Erfassen der Sprache kommt bei ihm weit eher an der Sprachvergleichung zu Stande, jene falsche Methode aber kommt mir gerade so vor, als wenn man dem Kinde, damit es gehen lerne, die Mechanik des Gehens beibringen wolle, och straxt ofvanför: Die Muttersprache ist nicht durch die Grammatik, sondern durch Uebung und Handhabung zu lernen-, . Vi medgifva, att det finnes vissa olikheter mellan herr B. och Nägelsbach. Den senare utsäger t. ex. sina åsigter med en viss emfas i sitt eget namn, under detden förre anspråkslöst lägger åtminstone en del af sina i menlösa barns mun. Det har likväl förefallit oss, som om den förres framställning väl kommit att betydligt vinna, men ingenting förlora genom en ordagrann öfversättning af Nägelsbachs yttrande. :