Aftonbladet – 8 januari 1873, sida 3

åtskilliga nu upptagna brandstodsbolag c 8, Vv. Hvarför äro komministrar mindre be rättigade till en platsi kalendern, än herra länsmän? Kalenderns norska afdelning, som tillkor redan 1816, omfattar i nuvarande årgån; 96 sidor, hvaraf 26, eller öfver en fjerdedel upptagas af riddarlängder. Vi behöfva vä ej säga, att den är mycket tarflig, jemför med den verkliga norska statskalendern som utgifves af Kristiania universitet. Hva detta bihang angår, der man förgäfves sö ker — Norges storthing, kunna vi ej skönj annat, än att det allt för gerna kunde för svinna, då det är alldeles otillfredsställande då dess behöriga utvidgning skulle låta ar betet svälla ut till allt för stor vidd, oc då en god norsk statskalender årligen ut kommer, hvilken det väl icke kan vara nö digt att utgifva äfven i svensk öfversätt ning. En blick på norska statskalendern, vi men: den verkliga, liksom på den danska skull kanske kunna skänka den lärdomen, att er lämpligare plats i statskalendern står at finna för folkrepresentationen, än den i sven ska kalendern valda, der riksdagen är in klämd mellan å ena sidan statsdepartemen ten med öfverrätter och kollegier samt öf riga till statsförvaltningen hörande allmänns verk och styrelser och å andra sidan til statadepartementen hörande stater och kå rer, Likaså kunde man här få stödet a ett ej förkastligt föredöme derest man skulle vilja egna konsulatväsendet något större upp märksamhet och låta statskalendern taga ett djerft steg nedom kraschanerade generalkon suler och stjernprydda konsuler; för närva rande är det blott ett par, tre (aflönade) vicekonsuler, som fått vara med på ett hörn. Slutligen kunde man väl äfven af norska och danska kalendrarne föranledas till den funderingen, om ej hvad vi ega motsvarigt mot den norska Medaillen for Borgerdaad skulle kunna fylla en lista, minst lika läsvärd, som de bortåt 50 sidor starka för;eckningarne öfver mer eller mindre aporyfiska, utländska storheter, som af heren och mästaren öfver alla svenska och worska ordnar benådats med hyperboreiskt ull-Iull. Den utvidning af statskalendern till nåsonting mer och bättre än ett namnregister, om vi antydt, skall öka dess volym, det inse vi mycket väl; men vi ha också erinrat om, tt och hur den i andra delar kan minskas. Att reformen skall medföra ökadt arbete ch besvär, är också ganska visst; detta kan ej vara något skäl, hvarför just statsalendern, mer än något annat i staten, kall vara underkastad oförbätterlighetens ide. Giltigare kunde den invändningen ynas vara, att det enskilda nitet redan på nnat sätt afhjelpt behofvet, nemligen geiom den administrativa och statistiska handok, som grundlades af den för tidigt bortsångne Edvard Fåhreus. Detta förträffiga arbete har visserligen redan upplefvat upplagor på sex till sju år; men näppeigen kan förmodas, att det skall komma tt utgifvas årligen, hvadan alltid ett och nnat, som en ärlig statshandbok lemnar i lldeles färskt skick, måste blifva antiqveradt. )essutom är priset för detta vidlyftiga arete och statskalendern tillsamman en för vången temligen känbar utgift, hvarjemte et är obeqvämt att på två håll söka uppysningar, som borde stå till buds på ett och amma ställe. Slutligen må anmärkas, att man med fog orde kunna befria vetenskapsakademien från tt för dess egentliga uppgift så främmande liggande, som utgifvandet af statskalenern. Taget på allvar, skulle detta uppdrag nkräkta på den tid och den arbetskraft, om akademien säkerligen hellre spar för in storartade vetenskapliga verksamhet; och tt högsta bestyret med detta utgifvande ej ör förblifva ett nominelt, derför ha vi anört skäl, som torde befimnas tillräckliga, 1en som i motsatt fall kunna ytterligare kas och stärkas. Hvart utgifningsbestyret ätteligen hör, nemligen såsom förenadt med ull makt och myndighet att sköta det på ett örnuftigt sätt, är temligen sjelfklart: det r statistiska centralbyrån,