Aftonbladet – 7 januari 1873, sida 2

He? Hvasade ni, sir? Jag-är litet döf; sir, (icke 1 det det gäller komplimanger, tyckes det!). Att ert mdöme, min fru, motsvarar ryktet om etalang. Knappt be Qnuin uttalat det sista ordet förrän d gamla damen reste sig, rak och ståtlig, ;h böjde sig nästan ända ned till golfvet ed en nigning, sådan som de unga aldrig tt maken till. : Quin, förtt icke vara sämre, försökte en motsvarae bugning, hvars slutliga utgång med hs figur och fallenhet föra poplexi, kur synas ganska tvifvelaktig. Den elegant Cibber närmade sig och be: traktade noghela transaktionen genom sitt synglas, vefär som om han besködat några undera krumpsprång af en orangoutang. Ginastiken slutade emellertid lyckligt, ochWuin kom upp från sin bug: ning oskadadast eldröd i ansigtet. Min fru de pagen blygt, om ni blott ville vara afen godheten att visa oss ett prof på den idna, stora stilen. Ja, hvarf inte, barn? Men ni talar så inom tända — ja, ja, det göra de je alla nu för en; på vär tid föllo orden, rediga som i1gda körsbär, från värs läppar, men nur det hopröråt 20 hallonsylt, allt hv man säger både så scenen och utom den : Cibber skrade belätet. Och hvarf kunna int herrarne föra sig som Cibbder? Bry er intm tt begära svar på denna fråga, jag bederom, sade Oibber litet högdraget. .