Aftonbladet – 3 januari 1873, sida 3

alla olyckliga menniskor, hads redan bygg en lång rad förhoppningar på detta möte innan. brefvet anlände. Vi måste emellertic nu lemna honom på vägen till Covent Gar den, för att för läsaren framställa vigtigar personer. Mr Vane var en mäkta rik herre frår Bltepeder. dom säten KOllat till Londor och som nöjet fängslat der. Affärer upp togo alltjemt de bref han skret till hemmet, men de hade upphört att upptaga brefskrif varep. Han var en bildad man, ofter deny tidens anspråk, och hade mycken smak för de sköna konsterna. Dennä smak hade fört honom till teatern, och der hade han blifvit högst intagen af den utmärkta skådespeler skap, den yaskra ock högt uppburna miss Margaret Woffington, EES Första aftonen han såg henne, blef en vändpunkt i hans lif. Han hadelärdom och smak, men föga erfarenhet af lifvet, och sådana män äro mest mottagliga för intryck från genen, Han gåg en förtjusande va relse, full af behag och glad Haturlighet, röra sig som en gudinna bland de styfva, stela dockorna på scenen, lika hänförande i glada, som i allvarliga förr. Det Var som hon haft en gyllne nyckel, för hvilken hjertats alla dörrar flög upp. Hennes ansigte var fullt af godhet och klokhet — det liknade ingen annans: hjertat ilade det till mötes. Han hyrde en loge på den teater der hon spelade. Han var der hvarje afton innan ridån gick upp. Han började nästan afsky söndagen, emedan på söndagen fanns det ingen Margaret Woffington. Först ansåg han henne som ett väsende från en högre verld; men småningom blefvo hans föreställ ningar om henne mera jordiska. Hon var dock blott en qvinna; det fanns män, som kände henne -många af dem honom underlägsna i samhällsställning och, han smick: rade sig dermed, äfven i själsgåfvor. Han hade till och med hört talas illa om henne. Han behöfde emellertid blott se henne, för