Aftonbladet – 3 januari 1873, sida 3

Strödda underrättelser. Handel och industri. Lavabränvin 1 Ryssland. I Petersburg och i synnerhet i de nordiska guvernementen i Ryssland vinner denna nya industrigren raskt insteg. Man tillverkar sålunda bränvin och sprit i Finland, i rg eperg Archangel. Pskow och Nowgorod af lava och mossor. hvilka der växa i oerhörda massor. Såsom bekant härleder sig tillverkningen af denna nya slags sprit ursprungligen från Sverige och öfverfördes härifrån till Finland och Ryssland. På Moskwautställningen fanns sådant bränvin utstäldt från bränneriet i Wincilas och den Lewinska fabriken. i staden Borgå, äfvensom från Zadlers och Trabirkis fabrik i Petersburg. Tyska. engelska och franska fabrikanter voro väl tillfreds med varans eg-nskaper. I norra Ryssland gifver denna industri gren en ren vinst af nära 100 proc. samt i de inre guvernementen af 40 till 100 proc., emedan ju mer lavabränvin tillverkas, desto mer säd kommer invånarne till godo. (THEN. TIDSKRIFT) — Bearbetningen af menniskohår på fabriksmässigt sätt, hvilken för tre Leipzigetablissementers räkning sysselsätter flere hundra personer, företrädesvis gifta och ogifta qvinnor, dels i Leipzig, dels utomlands, har på sista åren betydligt utvidgats. Den qvantitet råhår, som årligen prepareras, uppges till mer än 353 centner (15 tons), och dess pris är i ständigt stigande, så att t. ex. under åren 1868 och 1869 stegrinFA uppgick till 60 proc. Österrike (Böhmen, äbren och Ungern), hufvud produktionslandet, förmådde icke mer fylla behofvet, hvarföre stora SE importeras från Frankrike. Äfven Ren . Westfalen och Elbehertigdömena lemna ej så obetydligt; och sista tiden har Sverige fått släppa till ganska ansenliga qvantiteter. Det nyaste råmaterialet är kinesiskt råhår, hvilket från Paris och Liverpool utgåri marknaden. Dess pris står ännn blott tredjedelen så högt som för de goda europeiska sorterna; men det är blott i inskränkt mån användbart, emedan det är styft som hästhåra och alltid af svartbrun färg. (TEKNISK TIDSKRIFT.) Jerntillverkning. De höga priser. som på len senare tiden betalts i Amerika för tackjern, har inueburit en kraftig pomuntran till tackjernstillverkning. En ytterligare följd är, att masugnar af en i Amerika hittills okänd storlek ha blifvit anlagda och anläggas fortfarande. De förut i nämnde land brukliga masugnarne hade en höjd af 50—55 fot och en bredd af 18 fot och kunde; om malmer. som gåtvo 66 procent, användes. dagligen tillverka 25 till 30 tons tackjern. I Pittsburg har nu en dylik ugn blifvit bygd, hvilken icke lär öfverträffas af mnåon aunan iijverlden och som kan i hvarje vecka billverka 578 tons tackjern af 50 procents-malm och 600, om den rikhaltigaste malmen användes. Detta företags framgång har eggat till efterföljd, och glor ping i Förenade Staterna lofvar kt bli synnerligen storartad.