Aftonbladet – 31 december 1873, sida 3

brock, hvilken då i egenskap af general löjtrant var chef öfver den vid Qvarnby förlagda styrkan, En faltskär försökte pu att uttaga kulan ur armbigen, men detta befenna omöjligt, Daklberg fick bära denna kula under mer än 30 år och den följde bnom i grafven. Dahlberg förskonades emellertid att hb vitra de sorgliga händelser. som sedan ti mede, då hela svenska armen, 5 gånger så talrik som den styrka, hvilken kämpat vid Willmanstrand, nödgades gifva sig på nåd och onäd. Med ett vackert intyg at öfverbefälhat varen för svenegka armön, geheralen grefve Lewerbaupt, som under Dablbsrgs vistande vid högqvarteret dit avkommit, återvände han till Sverige, Under vintern och i öp pen släde måste nu Dahlberg tillryggalägga den långa vägen till Westerbotten. Såret var ännu icke Jäkt och beuskäsfvor som ut kommo höllo såret ständigt öppet. I Ja nuari månad fick hån äkdiligen återse de sina, och att återseendet rar blandadt med bitterhet kan läsaren väl ie. Med högra armen lam var han urstärdsatt att ijena och dertill hade familjen der bittra sorgen att begräta den ere sonen som stupat och att sväfva i en dödlig oro öfver den andres öde. som försmäktade i rysk fåvgenskap. Dahlderg tick emellertid icke linge stanna hemma. Då ban icke längre kuude tjena vid regementet och han med en talrik familj utan förmögenhet ömöjligen kunde reda sig om han ej erhölle någon annan befattning, säg han sig tvungen. att efter tre veckors hemmavaro begifva six till Stockholm. Dit anlände han den 3 Mars och hade-således under vistern, med armen i det tillstånd läaren känner, måst tillryggalägga 240 sven: ska mil på öppen släda.