Aftonbladet – 30 december 1873, sida 3

kande, måste man undersöka de orsake: ;jsom nödsaka godsegarne att ständigt höj jarrendeafgifterna och att vägra att afslut I kontrakter för en längre tid. Daily New lupprepar vid detta tillfälle sina angrep sj mot förstfödslorätten och fidelkommissari .Jerne samt förklarar, att det icke gitves nå got annat medel att förskaffa åkerbruket d kapital, af hvilka det är i behof, än at befria jorden och göra den nuvarandi brukaren till egare. Det faller af sig sjelf att Times baunlyser dessa kätterska åsigter Citybladet finner att allt är på det bäst: bestäldt inom Englands jordbrukande klas: och låter erkebiskop Manning och filantro perne i Exeter Hall få veta, att de ickt hafva den minsta kännedom om de ekono miska lagarne. Enligt Times åsigt är ut vandring det enda medlet mot pauperism pf landsbygden. Standard är ännu bestämdare i denna punkt. Euligt detta blads åsigt är den engelske jordbruksarbetaren den lyck ligaste menniska på jorden; han har intet ansvar, behöfver icke bekymra sig om mor gondagen och är ständigt föremål för den mest utsökta omsorg och uppmärksamhet af damerna i squirens familj. Jordbruksarbe. taren skulle aldrig ha kommit på den tanken, att hans lif vore eländigt, om icke revolutionärerne och filantroperne hade inbillat honom, att han blir däligt aflönad för sitt arbete. Hvad bevisar det, säger Stan dard, att en jordbruksarbetare på mötet i Exeter Hall berättade, att han i sin ung dom blott fick två francs om dagen och icke visste af något annat middagsmål än en rökt sil med en bit bröd till? Hans närvaro i Exeter Hall är ju ett bevis på her lätt en engelsk proletär kan arbeta sig upp. Om de engelska jordbruksarbetarne verkligen lefva af sill och bröd, måste man i hvarje fall erkänna, att detta lefnadssätt är ytterst sundt och närande, då landtbefolkningen, som man vet, är kraftigare än stadsarbetarne med sin högre lön o. s. v. TI flere unkter har dock Standard ögonskenligen rätt. Landtarbetarne förbise alltför lätt, att lönens storlek icke utgör enda måttstocken för välståndet och att egarne af ett mindre jordstycke i andra länder ota måste finna sis i försakelser, hvilka äro lika stora som de, öfver hvilka man klagar i jordbruksarbetirnes föreningar, och mera än fannolikt misstaga de sig, då de tro att jordens delning i det oändliga skall förekomma panperismen. Från laglig ståndpunkt hafva de mellertid rätt att försöka förbättra sin ällning genom kollektiva kontrakt och genom att underhandla med förpaktarne på len ekonomiska grundvalen af tillgång och efterfrågan. Da senaste presidentvalen i Förrta Staterna hafva föranledt åtskilliga nedlemmar af kongressen attframställalagörslag, äsyftande att ästadkomma ändringar konstitutionen i hvad ddn rör president skapet. Ett af dessa amendement har blifvit framstäldt i senaten af Sumner och går tt på att oo i tjeust varande presidenticke år omväljas. Som bekant understödde Sumner ifrigt Gresleys kandidatur mot Grants. Äfven inom regresentanternes hus var blifvit f:amstäldt ett förslag att en i jenst varande president icke får omväljas, uen att på samma gång presidentens makt itsträckes till en tid af sex år samt att unlerhållet för republikens förste embetsman dubblas. Ett tredje förslag, äfven det amstäldt i representanternes kammare, yrar att presidenten bädanefter skall utses scnom dir:kta val i stället för genom elekorer, hvilket seuara valsätt alls icke erjuder nägra fördelar och dessutom är orimist, enär det imperativa mandatet dock helt ch bållet i första hand bestämmer valets tgång.