Aftonbladet – 30 december 1873, sida 3

De följande åren ända till freden afslöts var detta regemente ständigt sysselsatt att under den tid sjön var öppen hindra ryssarpes härjningar på kusten, men dessa, som ph sjän kunde med lätthet förflytta sig från ett ställe till ett annat, anföllo aldrig ett ställe, som de icke tydligen kunde finna vara försvarslöst. Dahlberg omtalar ockrå den bittra harm, som rfädde bland truppen emot den fege fienden. Ofta hände att, när en svensk trupp hade från ett ställe på kusten gjort en forcerad marsch till ett annat, som hotades af fienden, den vid ankomsten en dast fann rykande ruiner och invånarne förtviflan öfver förlusten af allt hvad de egde. Ofta kunde det då äfven härda, at! innan de återkommo till sin förra position. ryssarne der anställt samma förödelse. Freden slöts efter det förhärjande krig som Sverige under mer än 20 är fått utstå Vårt fädernesland hade från denna dag för lorat den ställning, det ända sedan trettio åriga kriget intagit bland de europeiska folken. Redan invan fredens afslutande hade de då styrande sökt försvaga armån medelst att afskeda en hel mängd officerare vid regementena samt helt och hållet in draga andra. Så länge kriget räckte och de indelta regementena ständigt voro under fanan, hade de, då fienden icke var alltför öfverlägsen, alltid kunnat fjettra segren vid sina fanor. En annan tid kom nu. De värfvade regementena, hvilka landet förut alltid baft beredda att rycka ut emot fien den, afskedades, och de indelta fingo hvila på roten. Öfningarne, som äre oundgäng. ligen nödvändiga att uppehålla en trupps stridbarhet, började försummas och rege mentena fylldes spart af både befäl och trupp, som icke egde den utbildning som var erforderlig. Ryssland deremot vinnlade