Aftonbladet – 28 december 1872, sida 2

gjorde visitation, hvilket hade till påföljd, att först efter 6 dagar, då hen skulle aflösas och efter rullorna undersöka fångarnes antal, Dahlberg saknades. Förtviflad bärötver och för att dölja sin försumlighet återstod hovom ingenting annat än att rapportera Dahlberg död. Likkista suskaffades och skomakaren, som under de 6 dagarne sväfvat i en ständig oro drack med Dahlberg till glädje öfver den lyckliga utgåvgen grafölet öfver denne. Dahlberg hade emellertid genom skomakarens hjelp skaffat sig en svart perak och sökt i öfrigt göra sig så oigenkänlig som möjligt. Den tid han nu tillbragte beskrifver han som den nöjsammaste under hela fångenskapen, hvilket dock icke vill säga mycket då efter hvad han under dessa tre år fått genomgå, läsaren torde finna, att. han ingalunda blifvit bortskämd med nöjer. Hans tid delades nu mellan verksamheten som skolmästare och handskmakare, hvilka förskaffade honom en ganska dräglig existens, Pa dag sammanträffade han med ofvannämnåe Stjerncreutz, hvilken så illa lyckats 1 sitt försök att bereda Dahlberg och hans kamrater tillfälle att återse fäderneslandet. Efter åtskilliga förklaringar å ömse sidor lofvade nu Stjerncreutz att rekommendera Dahlberg hos en furste vid Vollkonski i hvars tjenst Stjerncreutz varit, och, som skulla resa till Tyskland samt för sådan af. sigt behöfde en kammartjenare, som var mäktig både ryska och tyska språken. Hos honom infann sig nu Dahlberg och blef af tnerenta förestäld säsom till nationen tysk, (Forts.