Aftonbladet – 23 december 1872, sida 2

TSFNKRKSRNNONSENSNGRn Finansministern och Stockholms In tecknings-Garanti-Aktie-bolag. Med anledning af våra betraktelser öfve! det sätt, hvarpå hr fisansmivisterns ord åbe ropades vid en bolagsstämma med aktie egarne i ofvaustående bolag, harhr underståt hållaren Schager begärt plats i bladet fö: följande förklaring: Till Redaktionen af Aftonbladet. Då jag, så väl af en artikel i Aftonbla det för sistlidne tisdag med anledning referatet om förhandlingarne vid TIntec nings-garanti:aktiebolagets bolagsstämma da gen förut, som ock af enskilda diskussio ner härom under emellan, till min ledsua nom det sätt, på hvilket jag vid stämmar yttrade mig, vållat att hr finansministern: person och åtgöranden obehörigen kommi att i tvisten emellan bolagets majoritet öck minoritet inblandas, måste jag anhålla on plats i Aftonbladet för nedanstående för klaring. Utgående från det antagande att hvarker redaktionen af Aftonbladet eller någon an nan upplyst person anser det ogrannlag: handladt, vare sig om styrelsen för en fi nansinrättning af deh beskaffenhet som of vannämnda bolag söker att i fråga om så vigtiga åtgärder, som de nu föreslagna, på förhand utforska finansministeras mening då han icke blott representerar den högsta sakkännedom inom landet utan ock ntgör den anktoritet, af hvars uppfattning frågans framgång hos regeringen hufvudeakliger beror, eller att finansministern, på spörjs mål i denna syftning, yppar sin mening eller sina betänklighet:r, måste jag, för min del å andra sidan, obetingadt gifva Aftonbla det rätt uti hvad som yttrats angkende fi nansministerns grannlaga ställning, äfven som deri, att det skulle vara otillständigt att offentligen anföra hans enskildt yttrade ord såsom innefattande en försäkran att han vid afgörandet skall för sin del komma at: så eller så bedöma saken, och än mera otill ständigt om detta anförande af hans ord skulle ske i ändamål att dermed utöfva tryck till förmån för den ena af motsatta menin gar. Jag kan ej påstå att Aftonbladets refera af hvad jag vid stämman yttrade är orik tigt; jag endast beklagar att jag ej uttryckte mig väl samt att den mening, hvari de klandrade meddelandet förekom, icke blit vit i referatet angifven, hvarigenom meddelandet ser ut att hafva innebnrit något annat och vara lemnadt i annat syfte, än verkligen var förhållandet. Efter att hafva uti det muntliga anföran de, hvarmed jag inledde stämmans förhand lingar, korteligen vidrört motiverna för och beskaffenheten af de två stora principfrågor. det af styrelsens majoritet framlagda förslag innehöll, öfvergick jag till omnämnande af de deraf föranledda detaljförändringarna i sjelfva stadgarna och de detaljbeslut i öf. rigt, som blifvit föreslagna, i afseende å hvilka detaljfrågor. jag uppmanade de bo lagsmän, som ville godkänna sjelfva princip. frågorna, att ej inlåta sig i debatter angäende detaljerna utan derutinnan godkänna förslaget oförändradt, emedan det hela an. nars lätteligen kunde så sönderryckas, att det ej kunde vinna sanktion. I sammanhang härmed måste jag likväl meddela stämman, att styrelsens majoritet funnit sig föranlå. ten sjelf föreslå modifikationer i detaljerna uti två punkter af sitt eget förslag, hvilka modifikationer nu till ordalydelsen angåfvos; och var det min mening att härvid tillkäanagilva, det jag vore bemyndigad meddela, att dessa båda ändriogsförslag föranleddes af anmärkningar, som hr fivansministern, efter att på förhand, enligt styrelsens anhållan, hafva tagit kännedom om dess för slag, emot detsamma framställt; hvadan och då jag häraf trodde mig kunna draga den slutsats att, efter iakttagande af dessa förändringar, förelaget i öfrigt vore af beskaffenbet att det, efter hr finansministerns åsigt, kunde vinna nådig fastställelse, bolagsstämman borde akta sig att genom detaljändringar möjligen göra det hela oantagligt. Ett sådant bemyndigande att angifva, hvarifrån anmärkningarne kommit, måste för styrelsens majoritet, då minoriteten sökt framhålla förslaget såsom oöfverlagdt och förbastadt, vara af stor vigt; men vidsträcktare, än nu är vordet angifvet, var bemyndigandet icke behöfligt, var icke begärdt och icke heller gifvet. I den mån jag genom ett mindre lyckadt gätt att uttrycka mig gifvit anledning till en snnan uppfattning, var det mitt fel, deröfver jag härmed uttrycker min ledsnad. Måhända kan ock med rätta läggas mig tilllast, att då en bolagsman sedermera yttrade den förmodan, att vid hr finansministerns uttalande torde varit fogadt något förbehåll med afseende derå, att förslaget skulle af bolagsstämma allmänt eller enhälligt antagas, jag icke upplyste bolagsstämman derom, att, hvad verkligen var förhållandet, något tal derom, huruvida i frågor sådana som de förevarande, en viss pluralitet inom bolagsstämman kunde tvinga minoriteten, alls icke förekom vid det samtal, jag haft den äran-madhr finansministern i ämnet föra. Stockholm den 21 December 1872, F. 0. Sebager. d fägnad vi afdenna förklaring nde hamn ålvan de. 18