Aftonbladet – 23 december 1872, sida 2

LITTERATUR-TIDNING. Innehåll: Dalin, Valda skrifter. — Blanebe, Sam Jade arbeten. — Juilitteratur V. — Dansk oeh norsi litteratur. Valda Skrifter af Olof von Dalin. Örebro Abraham Bohlin, 1872; 363 sidd. 8:0 Pris 4: 50. Att Olof von Dalin står i spetsen för ett tidskifte i vår litterära odlings häfder torde väl kort och godt uttrycka inbegreppet af hvad den ojsmförligt största delen af den bildade allmänheten om honom förnummit och anser sig veta. Åtminstone om till denna satz, hvilken är lika tom och inne. hållslös som hvarje dylik skollexa, såsom fylinad tillägges, att Dalin lärer hafva skrif. vit något som hette den Svenske Argus, att han varit en qvick man, som hållit ogement roliga kalottpredikningar,, så lärer för modligen maximum af det populära vetandet om Dalin vara angifvet och uttömdt. Han är sålunda för de flesta ett namn, naturligt vis stort och berömdt, men ingenting mera. Nu är det ganska sannt, att förhållandet nog är likadant med rätt många andra, berömda namn, tillbörande en tid, som ligger vida närmare vår egen. Det är ju mindre beqvämt och billigt att studera hvad våra författare sjelfve tänkt och skrifvit, än att i en litteraturhistoria hemta färdiggjorda omdömen om dem. Den ckonomien har väl ock blifvit ganska allmän. En giltigare ursäkt för den glömska, hvari Dalin fallit hos den läsande allmänbeten, finnes emellertid: att nemligen ej långt från hundra år förflutit, sedan en upplaga af hans skrifter utgafs. Men för dem, som eljest vilja vara den fosterländska vitterhetens vårdare och målsmän, räcker den ursäkten icke till. Vi äro uppriktigt tacksamme mot den för. tjente förläggare, som skänkt oss ett urval at Dalins arbeten i ett måttligt oktavband. Han har dermed på samma gång gjort hvarje vän af den fosterländska litteraturen en redbar tjenst och egnat en gärd af rättvisa åt en oförtjent bortglömd man och en or vist bedömd period i vår historia. Man har länge äflats, och på vissa håll fortsät. tes den äflan ännu, att för det s. k. gustavianska tidehvarfvets räkning anvektera en god del:af hvad Frihetstiden frambragte i vetenskaplig forskning, i vitterhet och i konst. Gustaf III:s period lyser med ett till ej ringa del lånadt sken, lånadt från den före. ghende tiden, som då skulle på allt sätt smädas, men som det nu kan vara på tiden att noggraunt genomforska och lugnt be döma så till förtjenster som fel. Att det icke är sannt, att vett blef plantadt, jernårdt språk blef brutet, och sången stämd först under den gustavianska tiden, det kunna vi nu äfven lära af Olof von Dalins skrif. ter, och den lärdomen är väl värd att in hemta, Att bedöma, hur utgifvaren utfört sitt värf, dertill sakna vi all befogenhet, men hans litterära föregåenden äro oss i det hän. seendet en gavska god borgen för insigt pietet och smak. Om den till Calottvisan meddelade förklaringen anmärka vi dock, att den är hållen i sådana ordalag, att läsaren just icke blir stort slugare sedan han läst den — Samlade arbeten af Aug. Blanche. Min nesbilder. (Stockholm, Alb. Bonnier.) Af detta vackra samlingsverk har ett nytt band nu utkommit innehållande Blanches minnesteckningar, karakteristiker öfver sam. tida personer och nekrologer öfver hädan gångne, hvilka han till ett icko ringa an tal skrifvit, hufvudsakligen i Illustrerad Tidning, såsom text till der meddelade por. trätter. De äro till största delen små mä sterstycken i stilistiskt hänseende, äfven om de stundom ha en något panegyrisk anstryk. ning, och äfven den som läst dem förr, lä ser ånyo om dem med nöje. Frawför dessa minnesbilder läses en omfattande lefnads teckning öfver August Blanche, författad al Ad. Hedin. Författaren, ehuru synbarliger full af den djupaste pietet för Blanches minne, har dock icke gjort till sin uppgift att Bvägabringa någonting panegyriskt. Deremot har han lemnat en på sorgfälligt studinm stödd och om grundlig sakkunskap vitnande framställning, dels af förhållandena inom pressen på 1830och 1840-talet, delsj allmänhet af de litterära och politiska för. hållanden, i hvilka Blanche mer eller mindre verksamt ingrep samt på lika enkelt, som gediget och sakrikt sätt tecknat hans offentliga verksamhet, på ett sådant sätt. att äfven hans personlighet träder klar och lefvande i dagen. Det är ett särdeles vac kert och förtjenstfullt arbete; för hvilket