Aftonbladet – 21 december 1872, sida 2

STOCKHOLM den 21 Dec. Nya Dagligt Allehanda har trett sig böra såsom ett misstag beteckna vårt yttrande i onsdagsbladet, att den nyutnämnde statsministern för utrikesärendena hr Björnstjerna icke från början gjort den diplomatiska karrigren, utan öfvergått till denna bana från en annan lifsverksamhet, såsom fullt mognad och utvecklad man. Vår ärade yrkesbroder menar sig vederlägga denna uppgift genom att omtala, att hr Björnstjerna 1841, vid 22 års ålder, anställdes såsom attache vid beskickningen i London, i hvilken egenskap han tjenstgjorde i 52 år, under hvilken tid han tre gånger erhöll förordnande såsom legationssekreterare. D,. A. vet vidare berätta, att hr B. efter 12 års afbrott blef militärattache i Petersburg och att han kort derefter, 1861, återtog sin diplomatiska verksamhet, i det han Törordna des till charg6-daffaires i Konstantinopel, hvarpå han efter hand förflyttades till ministerposterna först i Kjöbenhavn och sedan i Petersburg. Vi bedja vår ärade yrkesbroder ursäkta, att vi icke kunna finna dessa för oss välbekanta omständigheter på minsta sätt åda. galägga, att det varit obefogadt att uppställa hr Björnstjernas bana såsom en motsats emot deras, hvilka fått den diplomati ska uppfostran, som ligger uti anställning inom utrikeskabinettet samt såsom attachder och legationasekreterare. Att unge män, tillhörande de aristokratiska familjerna, då de vilja vistas några år i utlandet, anställas såsom attach6er vid någon at beskickningarne, för att derigenom kunna så mycket lättare introduceras i salongerna på den plats, der de vistas, är någonting rätt vanligt, och det förefaller, hvad hr Björnstjerna angår, ännu naturligare, då man erinrar sig att på den tid, hvarom fråga är, hans fader var de Förenade rikenas sändebud i London. Det har icke heller kunnat falla oss in att påstå, att en person, som i sin första ungdom sålunda genom några Ars attach6anställning vunnit kännedom om de yttre plägsederna inom den diplomatiska verlden, skulle af denna omständighet disqval:f5spag för diplomatiska värf i framigen. Men hvad vi velat framhåll? Och betona, är att hr Björnstjerna hnma i fäderneslandet innehaft en Valning och utöfvat en verksamhet. om satt honom i tillfälle att blifva 16:trogen med det egna landets förhållanden och institutioner, en egenskap, som tyvärr alltför mycket måste saktias hös den klass at dirlemater, som, efter att ha ett eller annat år bestridt renskrifvaretjenst i kabinettet för utrikes brefvexlingen, tillbringar återstående delen af sitt lif i utländska hutvudstäder såsom, hvart efter onnat, attach6er, legationssekretörare och envoy6er. Det törde vara svårt bestrida att en sådan bana, långt ifrån att vara egnad att bibringa den sig utbildande diplomaten den kännedom om eget lands förhållanden och institutioner, om eget folks opinioner och skaplynne, som, säge hvad. man vill, dock icke kan vara något likgiltigt hos den, som skall i främmande land representera en natlon, tvärtom måste vara egnad att göra honom för allt sådant temligen främmande. Vi skynda att tillägga, att vi ingalunda äro okunniga om, att den officiella terminologien låter diplomaterna representera sitt hof hos de främmande hofven; och vi äro också mycket villiga attmedgifva, att om detta tages efter bokstafven och om de ras uppdrag anses vara begränsadt dertill, d. v. s, till meddelandet af hofnotifikationer och till inropporterandet för resten af hof-och salongssqvaller från de främmande hufvudstäderna, så är den uppfostran, hvilken vinnes uteslutande på kabinettssekreterareoch attach6-vägen, visserligen tillfyllestgörande ; men man börjar i våra dagar ställa något större fordringar på diplomaterna, och man skall, befara vi, allt mer och mer allmänt, åtminstone här i landet, omfatta den, kanske hädiska, ksigten, att om deras verksamhet inskränkes till den af oss nyss antydda, de utgöra en på samma gång dyr och onödig statslyx, Det är derföre vi tro att det vore nyttigt, om de diplomatiska posterna, åtminstone på de vigtigare platserna, bekläddes med män, som icke blott varit i tillfälle att förvärfva någorlunda kämnedork om värt lands förhållanden, utan jemväl en i lifvets skola och, om möjligt, på det parla mentariska fältet förvärfvad praktisk statsmannablick ; och vi tillåta oss att fortfarande, oaktadt de af D. A. meddelade biografiska notiserna, hysa den åsigt, att hr Björnstjernas bana och verksamhet, sammanställda med våra öfriga diplomaters, icke vitna till fördel för den uteslutande diplomatiska uppfostran.