————--— ——UUMMM—VAVAHp nm mMNrtpnerII21N02 sedan jag gjort besked om allt hvad jag visste, sade denpe store konungen: I får väcka upp öfverste Sigroth och berätta hvad har ordres till; särtandes sig ned på ett oräde, som var lagdt på tvenne fjerdingar ör elden, då jag gick till och uppväckte nerbemälte öfverste, som tillika med åtskiliga andra lagt sig ned på halm; till honom berättade jag allt hvad mig befaldt var, hvilken promt gick till Hans M:toch gjorde hyad hpnoja tillkom. Emellertid befallte Hans M:t att jag skulle lägga mig ned hos de andre och hvila till reveljen, då jag skulle blifva expedierad; men jag som ansåg denna befallning mer som en frestelse, invände att jag intet understod min taga någon hvila, innan jag först bragt mig general svar om min förrättning, sade ons Mit leendes: I kan mans lägga er, Wi vil ta det på vårt ansvar, men som jag ändå intet trodde freden, utan blef lika fullt ståendes, sade öfverste Sigroth: gå och lägg er efter Hans M:ts nådigaste befallpipg, ty Så får ändå inga ordres förr än i morgon, åk jag invände, att generalen väntade på min bterkomst då han ändtligen yttrade sig: generalen har redan fött oxdres förr än I kom, Vär jag det hörde ville jag förfoga mig öf ver till min post, men öfversten sade: I får intet gå ur stället förr än I und får Hans M:ts befallning, utan lägg er per och hvila, hyliket jag omsider gjorde. Så snart revelj slogs, sprang jag upp lika gom uti en yra och kom i denna min förvirrelse Hans M;t in på lifvet, som sade leendes: Nu är det tid att I förfogen eder till er post, ty fienden är i anmarsch att ånyo attaquera; då jag svarade attjag ännu intet fött något svar, hvarmed jag min general förnöja kunde. I kan följa med Vår svit, svarade då Hans Mit, Vi vill sjelf tala