TT RA MSS SAR VEM SMR TIASRS Ta h enligt hvad revisorerne inhemtat, hade fö lika utbetalning egt rum år 1840. Af 1843 års revisorers berättelse för 1840 ti h 1841 erfar man vidare, att direktionenlo om kort hos K.-M:t anhöll om ytterligare u stånd med den stadgade kapitalafbetalnin-h n; att K. M:t i bref af den 26 Juvi 1840. h rklarat denna anhållan ej kunna bifallas!C mnorlunda, än att anständet ej föranledde lr: Il högre ränfeutgift, än som efter förutfe stämda grunder borde utgå, i händelse wpitalafbetalningarna i föreskrifven ordning rkstäldes, samt att följaktligen en succesv årlig minskning af 500 rdr hädanefterY yrde ega rum i statsverkets bidrag tilllh inteliqviden berörda år; och slutligen attf ylika räntebidrag till bolaget utbetalats år)b 340 med 5000 och år 1841 med 450012 Ir. Med erinran om de fördelar, somf enom dessa utbetalningar från nionde huf-? udtiteln, oaktadt anständ lemnats med skulb ens amortering, blifvit bolaget tillskynda S e, utta!ade revisorerne den åsigten, att i då våga varande räntebidrag borde helt och ållet upphöra, derest bolaget ej verkstälde2 e stadgade kapitalafbetalningarna. Härom utlät sig statsutskottet vid 1844 -1845 årens riksdag sålunda: Genom underlätenheten attibehörig ord: ing fullgöra den i k. b. den 24 Mars 1832 öreskrifna amortering af Höganäs bolags kald, har bolaget visserligen, efter utskotets tanke, förverkat anspråk på fortsatt illgodonjutande af det genom samma k. b. olaget tillförsäkrade statsanslag, äfvensom stridigt är, att räntebidragets fortfarande ill oförminskadt belopp under trenne år beedt bolaget en väsentlig förmån utöfver vad som ursprungligen varit afsedt; men lå K. M:t genom dess bref af den 26 Juni 1840 numera stadgat, att en successiv årlig redsättning af statsbidraget ovilkorligen skall ega rum, samt, efter hvad utskottet! nhemtat, Höganäs bolags i fråga varande skuld genom skedda afbetalningar förminskats till 60,000 rdr; så och enär det under innevarande år till bolaget utbetalda räntebidrag, utgörande 3000 rdr, sålunda motsvarar fem procents ränta å berörda kapitalåterstod, anser sig utskottet böra hemställa, att revisorernes förenämnda anmärkning icke må till någon åtgärd å rikets ständers sida föranleda. Härvid lät riksdagen bero: det s. k. skånska stenkolsverket, alltid mera gynsamt behandladt än de mest gynnade nationer, fick behålla den förmån, det förverkat. Härom är nu intet vidare att säga, än att det är ett ytterligare litet drag i taflan af denna omhuldade inrättnings öden; men en vida intressantare fråga återstår, nemligen hur det gått med den i ofvanstående fjerde punkt af vilkoren från 1832 föreskrifna återbetalning till staten af räntebidraget, som skulle inträda så snart stenkolsverket lomnar en behällen vinst utöfver 5 procent å aktiskapitalet, då det öfverstigande till ett maximum af 2 procent skulle ärligen användas till godtgörande af statens fordran. Frågan är ganska berättigad, då bolagets ställning, som vi förut omtalat, är så lysande, attför år 1871 nettovinsten utgjorde 113.115 rdr rmt, hvaraf å aktierna utdelades 97,000 rår; — summan af inbetalda aktiemedel var 385,359 rdr rmt, hvilken summa på det närmaste öfverensstämmer med det i direktionens ansökan af är 1831 angifna aktiekapital af 257,171 rår 2 sk. bko, utöfver hvilket ytterligare ett belopp af omkring 30.000 bko intill 1831 års slut nedlagts å steukolsverket, Åtminstone numera, säga vi, är således frågan mycket naturlig och berättigad, för att ej tala om, hvad vi äfven tillförene nämnt, att redan å 1840 års riksdag upp gafs, med stöd af en skrift utgifven är 1839 af en bland bolagets direktörer, att verket under de då senast förflutna tretton åren lemnat något öfver 8 proc. ränta å de derpå nedlagda kostnader. Efter hvad man sagt oss, skall det nu Å mera så framgångskrönta bolaget alls ickt I hafva verkställt exa till någon delden 1835 Iså tydligt föreskrifna återbetalningen til staten af det räntebidrag, som på sin tic räddade det skånska stenkolsverket frå ödesmål;. Det kapital, statsverket sålund: af Höganäs bolag har att fordra, utgör e) ej obetydlig summa, som förtjenar ihågkom I mas jemte den perpetuella räntefordran, fö hvars historik allt ifrån 1823 vi förut re dogjort. Hurnovida någon skriftlig förbindelse af gifvits å de i k, brefvet af 1832 uppstäld vilkor, och om äfven denna har förkommi — såsom ett rykte haft att förtälja — känn ) vi ej med visshet. Så till vida som bola vi gets skyldighet är klar och ostridig, är ocks den omständigheten lika litet här, som fråga om den gamla ränteskulden, af någo: tl vigt, hvilket kuriöst intresse den än för ö lrigt må kunna anses hafva, ————— — — te