— Esther och Castenza. Svenskt original af CHARLOTTE af TIBELL. Med förord af Otto von Feilitzen. Doktor v. Feilitzen yttrar i sitt förord bland annat: Vi håfva framför oss taflor af ett andligt lif, der mången frisk vårvind frambryter och der en rik, djerf fantasi söker att med egen vunnen lefvande trosvisshet åskådliggöra skiftningarna i olika menniskohjertan och olika samhällsförhållanden. — — Den, som fördomsfritt genomgår detta arbete, skall der i första rammet mötas af en fin och med san känsla gjord EN af tvenne qvinnohjertan, som genom den högstes ledning föras i hvarandras väg till ömsesidig förädling — tvenne qvinnor, om hvilka förf. sjelf säger: De voro olika. och dock så lika. Esther och Castenza harmonierade, som en ton med sin terz i ackordet. Båda tonerna hade hvar sin plats, men mästaren hade gjort dem likstämda. Han skall finna de förhållanden, under hvilka de sammanträffa och tillsammans kämpa lifvets strider, ehuru ofta högst ovanliga, dock så enkelt och naturligt framställda, att han alltjemt skall känna sig vara midt i det nes lifvet, ej utom detsamma eller indragen i en regellös fantasis luftfärder, utan ställd i ständig åskådning af menniskosjälars andliga utvecklingskamp. — — Det är med blicken troget fästad på den ende sanne läkaren och med den aldrig svigtande förtröstan att individens likasom samhällets minsta så väl som största omsorger upptagas i hans fadershjerta, då de i ödmjukhet och tro till honom frambäras, som denna förf. tecknat sina bilder ur lifvet; och fast i denna tillförsigt har hon lika tryggt och otvunget kunnat behandla lifvets glada som dess allvarliga sidor och med en för henne egendomlig naivitet le under tårar. Kojan tyckes för henne lika bekant som salongen, inom bådas väggar har bjertat klappat lika varmt i försvaret för en kärlek mäktig att offre allt eget. (9688)