Aftonbladet – 19 december 1872, sida 2

TEA VU OAU JUN BUCK INMUCU UC Os5add tillgångarne eller tilläfventyrs vuxit i en starkare progression än dessa, är ett mycket intressant och mycket vigtigt ekonomiskt — I spörjsmål, som det vore önskvärdt att man Qicke lemnade ur sigte vid grundläggandet af nya företag;ty gilvet är, att om det sistnämnda varit händelsen, skallförr eller senare den dag komma, då det under någon tid för handen varande öfverflödet å penningar förbytes till knapphet och brist. Att så kommer att ske är mer än sannolikt, —I ehuru tidpunkten när det inträffar icke kan rlstötandet af ett mindre gynnsamt skördeår, r,l utlandet eller tilläfventyrs några politiska med någon visshet förutsägas och naturligtvis kommer att blifva i mer eller mindre mån beroende at tillfälliga och på förhand icke beräkneliga omständigheter, såsom tills-len vexling i konjunkturerna för våra stapelartiklar, en handelseller penningkris i händelser, som vålla en rubbning i förtroendet5och en stilje i handel och rörelse. Vi ha emellertid icko nu för afsigt att anställa några betraktelser öfver detta ämne, utan ha endast velat i förbigående leda tanken åt detta håll i sammanhang med några ord, som vi finna oss manade att uttala med afseende på de tillfällen till användande af ännu ledigt penningkapital, hvilka företagsamheten erbjuder. Att under en period, sådan som den närvarande, då företag af hos oss förut okänd omfattning taga i anspråk kapitaler, af den betydenhet att det icke tillförene kunnat ifrågakomma att hos oss uppsamla dem, åtskilliga nyheter skola förete sig på penning-negociationernas och penning-transaktionernas område är naturligt och alldeles i sin ordning. I samma mån vi inlåta oss på företag, till storhet jemförliga med dem, som i andra länder pläga förekomma, måste vi äfven tillegna oss de utvägar, som der pläga anlitas för erforderliga medels åstadkommande. Vår publik har sålunda i dessa dagar fått . göra bekantskap med ett förut hos oss icke ansvändt sätt för penning-upplåning, nemligen den s.k. subskriptionsmetoden. Det är Göteborgs Handelskompani, som, efter att hafva öfvertagit de obligationer, medelst hvilkas utgifvande Halmstad—Jönköpings jernvägsaktiebolag ämnar anskaffa en del af det för dess banbyggnad erforderliga kapital, inbjader allmänheten till subskription ä samma obligationer i andra hand. Inbjudningen till subskriptionen är i våra läsares händer och vi hänvisa således till densamma hvar och en, som önskar att om vilkoren taga närmare kännedom. Trogna vår grundsats att i allmänhet undvika vare sig att tilleller afstyrka deltagandet i ekonomiska företag, ämna vi , med afseende å det nu föreliggande jernvägslånet icke heller göra hvarken det ena eller det andra. Om vi taga detsamma till utgångspunkt för några allmänna betraktelser och erinringar, så sker det således endast af den anledning, att den stora publicitet, som gifvits åt inbjudningen, och den stora spridning, som subskriptionslistorna erhållit, gifva vid handen, att man önskar och hoppas för detta lån intressera den stora allmänheten; att man vill påkalla medverkan I för det betydande företag, som lånet afser att främja, äfven af de små kapitalisternas besparingar. Gifvet är, att man dervid skall träffa icke så få spekulanter, för hvilka en del ekono-I miska begrepp icke kunna stå så synner -lligen klara, och hvilka icke ännu lärt sig att särskilja mellan olika slag af värdepapper, som kunna bjudas dem. Det är i synnerhet en omständighet, med afseende å hvil-1 ken vi hafva oss bekant, att bland den lyckligtvis allt talrikare klassen af småka-l: pitalister, som vårt land företer, en betänklig oklarhet i föreställningarne förefinnes. : Vi skola derför just om den yttra någral: ord. : De förhållanden, under hvilka obligationer först börjat vinna spridning hos den svenska allmänheten, hafva varit sådana, att med ; begreppet obligation förbundit sig föreställ-; ningen om ett värdepapper, som lemnar snart :; jsagdt absolut visshet, att den i dem utfä-lh stade räntan är att på bestämda tider lyftal: och att kapitalet ovilkorligen återbekommes ! i den ordning, som för amorteringen af hvarje särskildt slag af obligationer finnes bestämd. , Skälet till att denna föreställning vunnit nt-4 bredning och rotfästat sig har varit, attin-t till den aldra senaste tiden inga andra obligationer hos oss i marknaden utbjudits, än sådana, som antingen varit grundade påli realsäkerhet, såsom hypoteksbankens, hypo-!1 teksföreningarnes , hypotekskassornas ochlf inteckningsgarantibolagens, eller ock varits utgifna af staten eller af kommuner, och för hvilka således i ena fallet hela landets, i det; andra de särskilda kommunernas skattskyl-s dighet borgat. Med afseende å alla dessali har icke gerna något tvifvel kunnat uppstå, j att icke ingångna förbindelser skulle uppfyllas under alla sådana omständigheter, som kunna tagas i beräkning då man söker betrygga sin egendom; ty något fullkomligtb. absolut i detta afseende gifves naturligtvis icke i denna förgänglighetens verld. Der-li före kan också gerna en hel förmögenhet. stor eller liten, med trygghet placeras i så-ly dana papper, och den, som innehar dem, kan!) vara lugn i medvetandet att ha betryggatd sin ekonomiska ställning för så vidt somld menskligt förutseende det förmår. , Men nu senast har i marknaden fram-jY trädt ett nytt slag af värdepapper, hvilket 4 också bär benämningen obligationer, menli som är af en karakter, väsentligena skild från de förenämnda. Vi mena dels obligationer, som utgifvits af jernvägsoch XM andra industriella bolag. Den omständighet, i hvari dessa skilja sig från de ofvannämnda, k på realsäkerhet eller på i laga ordning åtar q gen skattskyldighet grundade obligationerna, re är den, att möjligheten af ett punkligt upp-se fyllande af de ingångna förpligtelserna beror 7 på framgången af ett industrielt företag. Det! FP. är obestridligt att många dylika företag , kunna finnas, hvilka gifva så god afkast-fö ning, att de af egarne i utgifna obligatio-g: ner åtagna förbindelserna med den störstald lätthet kunna uppfyllas; och jemväl att! företag kunna uppvisas, med afseende å sa hvilka mycket stor sannolikhet förefinnes,O att de skola bära sig väl; men en hvar in-va ser, att lika visst som det är ett af erfa-fö renheten bekräftadt förhållande att, i all-m mänhet taget, ett industrielt företag kan ah ära sig bra, ett annat kan bära sig illa, lika visst kunna olika resultat uppstå aflaf industriella företag, hvilkas egare upplånat.U; penningar mot obligationer. Öch då nu så-sig dana obligationsutgifvares förmåga att upp-)kri fylla sina förbindelser beror på det bättre hr eller sämre -resultatet af den affär de be-ljnl lrifva — denna må nu vara jernvägstrafik,en fabriksrörelse, bergsbruk eller hvad annatva som helst — så följer deraf sjelfklart, attna pbligationsinnehafvarne i sin ordning blifva !tP) för sin rätt beroende af de industriella före. sö tagens bättre eller sämre resultat. Det ärlha lenra de i fråga varande obligationernasän säregna karakter, den omständigheten, korthac sagdt, att de äro industriella papper, som vi nr ro 088 veta att man på många håll, syn-!p werligast bland mindre kapitalister, alldeles ja örbisett, i det man af den föreställning,bör man en gång kommit att fästa vid begrep-mir vet obligation, låtit förmå sig att tro att)låt: varje papper, blott det bär detta namn, pe rbjuder samma säkerhet. Ett anmärk-!qe ingsvärdt och talande bevis på tillvaron af stio ådant föreställningssätt torde kunnalunta