Aftonbladet – 18 december 1872, sida 6

Stora teatern. I igår ändtligen gick Konung Richard den tredje, länge bebådad, öfver vår förnämsta scen. Då en sådan representation har rätt att ;blifva noggrannt skärskådad förr än kritiken derom säger sitt ord, afvakta vi ett förnyadt uppförande, innan vi något närmare inläta oss derpå. Det endast kunna vi nämna, att de vidtagna förändringarna, bestående ej blotti bort skärningar och omflyttningar, utan ock i det ännu djerfvare tilltaget af tillägg utaf hela, för Shakspeare alldeles främmande scener gjort stycket hardt när oigenkänligt såsom Shakspeares. Ehuru visserligen åtskilliga ganska lifliga bifallsyttringar förspordes, föreföll oss publiken likväl i allmänhet mindre gripen af det tragiskas makt, än vinågonsin tillförene vid ett återgifvande af Shakspeare funnit den. Iscensättningen förekom oss ej heller fullt lycklig, särdeles hvad andarnes uppträdande angår, hvilket endast var gjordt att ses från parkett, icke från raderna. Deremot förtjenar den af Söderman komponerade musiken allt erkännande, äfven om tankarne kunna vara delade om lämpligheten af dylika lyriska till satser i Shakspeares tragedier. Till följd af orimligt långa mellanakter räckte stycket nära en timme längre än den på affischen bestämda tiden. Salongen var alldeles full. satt, Hr Swartz blef under representatio nens gäng flere gånger inropad och efter dess slut ej mindre än tre gånger. — nn 4