Aftonbladet – 18 december 1872, sida 2

5 eUnNNNNNNNNNNSNSNSNSNN 112221 7.7 72!!!?!??7?v575-ÅÅHHMLLR a jag af besvimningen uppvaknade, fana jag mig af ett svårt hugg uti högra handleden kraftlös att kunna hjelpa mig upp, utan mågte med smärta ligga och åhöra de andra qvästas jämmer som märkeligen ökade mitt qval; dock hugnade det mig, att fienden, som medelst dess styrka bragt oss temmeligen uti konfuosion, var genom den Högstes tillhjelp och de våras tapperhet drifven tillbaka, som öppnade fältskärerna tillfälle att förbinda de qväste och sårade. Kl. vid pass 8 kom H. M:t i egen hög person tillika med hans durchlaucht prins v. Wirtemberg till oss sedan vi från kl. 4 hållit ut fiendens svåra eld och anfall, förmanande 038 att ännu göra manligt motstånd, ty succurs vore nu för handen, som bestod af Dalregementet, hvilka. ock marscherade allt hvad de kunde oss till undsättning. Detta upplifvade hvar och en ånyo, och gaf liksom nytt mod och styrks, så att de inom några minuter obligerade fienden att tänka på retirade, till hvilken ända de genast formerade bataljon carr6 (fyrkant) och drogo sig tillbaka. Men sedan Dalregementet kom, blefvo ryssarne så förpassade att de föllo som gräs och resten med ansenlig förlust undankommo. Således stridde den nådstulle Guden för oss, att vi ock denna gängen fingo glädja oss öfver en härlig seger, lofvad vare Herran evinnerliga, gom de sina utom faran rycker. Dahlberg, som efter denna batalj blef befordrad till sergeant, berättar nu de ständiga skärmytslingar de hade med fienden och de umbäranden de dervid måste underkasta sig.