Aftonbladet – 16 december 1872, sida 3

På SIGFRID FLODINS förlag har utkommit å 1 rdr: Blad och Blommor. Dikter af Mathiida Langlet. Mathilda Langlet tager aldrig till sin lyra, utan att det hos henne verkligen är någonting, som vill ge sig luft i sång, och sången framvällar helt enkelt och naturligt; bilderna äro enkla och sanna, språket riktigt och okonstladt; hvarje stycke är ett litet afslutadt helt, efter hvars läsning man aldrig behöfrer fråga sig sjelf, hvarföre det tillkommit och hvad det egentligen skall anses innehålla. Klar i tanke och känsla och med betydande herravälde öfver formen, behöfver denna förf. aldrig af rimnöd föranledas till några krystade tirader eller oegentligheter, hon säger i sin dikt jemt opp det hon vill säga och ingenting annat. De ämnen, kring hvilka hennes sång rörer sig, äro icke nya eller storartade; det är till största delen företeelser ur raturen och i hjertats verld, som otaliga förut besjun git på olika sätt, men om hvilka man aldrig tröttnar att böra sånger, som framvälla ur ett poetiskt sinne och icke innebära reproduktion af hvad andra sagt (Aftonbladet) (9629)