Aftonbladet – 16 december 1872, sida 2

slippa in utan spotskeligen befallt att visa prof af en erfaren jordegumma, så ville, de innan afmarschen skedde om morgonen göra mig den hedern och stå fadder, och ehuru jag gjorde försök dels genom goda ord dels genom hotelser att vilja besvära mig öfver deras tillfogade ofog kunde jag dock intet slippa in utan måste måste hålla till godo med min jämmerfulla kamrat och till bringa denna natten i förstugan, som der i landet är temligen stora och brukas till kokhus, hafvandes eldstaden midt på golfvet, som består af lerbotten. Nu var för mig intet annat råd än att göra upp eld och förskaffa mig värme, som kom min par tientinna till pass, under hvilken jag bäddade med halm vid elden, som dervid uti sitt elände uthärdade till ungefär kl. 12 om natten, då qvinnan blef förlöst. Emellertid vid ett tillfälle då jag skulle bära in mera ved blef jsg varse tvenne qvinfolk, som stodo bakom en vägg och lyssnade på sin medsysters elände, men tordes icke komma fram. Dem ropade jag till att de skulle komma sin grannqvinna till hjelp som födde barn och behöfde deras bistånd, försäkrandes dem, att dem intet ondt skulle vederfaras, då de läto öfvertala sig och följde med mig in, och som jag märkte att de icke så fritt som de ville kunde handtera henne af blygsel för min närvaro, gick jag ut och lemnade dem en god stund allena, så länge jag för kölden kunde uthärda; och när jag kom in föll begge dessa gvinnor på knä och välsignade mig, tagandes fram en flaska bränvin som de haft med sig och bad mig taga någon vederqvickelse, som jag ock gerna gjorde emedan jag var temligen igeromfrusen, Härpå bäddade dessa gvinnor ät mig på ena sidan med halm, hvarpå jag lade mig och föll in uti en ganska söt sönn,