Aftonbladet – 16 december 1872, sida 2

— En stackars olycklig, som man på länge ej hört något af, omtalas nu med följande ord af Göteborgs-Postens Stockholmskorrespondent: Tre år ha förflutit sedan jag i ett bref till Göteborgs-Posten omnämnde Daniel Anderssons i Huken (Silbodals pastorat) svåra lidanden. Han hade redan då på sextonde året. plågad af en svår bröståkomma, utsatt för dagligen upprepade qväfningsanfall, nödgats natt och dag sittande på den torftiga bädden stöda hufvudet mot en ställning och på detta sått söka hvila. Goda menniskor. underrättade om hans svåra lidanden och hans fattigdom, skyndade att lemna honom hjelp. Gåfvor inflöto, dels till honom direkte, dels för hans räkning till Aftonbadskontoret i Stockholm. Medlen, för hvilka jag redovisade, utgjorde sammanlagdt omkring 300 rdr. Han kom derigenom i en lycklig ställning— skref han. Men ännu lefver han; nu på nittonde året lika plågad, är hans kapital i det närmaste slut. Häromdagen mottog jag ett bref från honom, ganska läsligt prentadt af honom sjelf på de plågfria stunderna; det har erfordrat flera dagars arbete. Jag tillåter mig anföra några ordagrannt jorda utdr: Mina krafter äro nu så ganska årdt medtagna, att det är nästan en omöjlighet att skrifva, ja det fattas äfven inre förmåga dertill, hvilket nog bär synliga märken här. — Jag måste nu lika som förr ständigt, ja hvarje minut, sitta, och är min kropp nu jemmerligen tillhopakrympt. Nu långt inpå det nittonde året har vi ingen tid haft det så godt som dessa 3:ne åren medan vi haft de stora gåfvorna att taga till; men jag måste bekänna, att det lider till slut på desamma-. Ni. och tidningens läsare, förstår nog hvad min mening är. Daniel Anderssons postadress är Årjeng och Huken. Aftonbladskontoret i Stockholm tager ock gerna emot gåfvor till honom, och för mig skall det bli ett stort nöje att redovisa hvad som inflyter. Jag betviflar icke att den gamle mannen, så vidt det beror på goda menniskor, ännu får upplefva en glad jul.