Aftonbladet – 16 december 1872, sida 2

vistats der förr än han fick deltaga armåns marsch öfver Weichseln åt Grodno vintern 1707. Under denna marsch var armån utsatt för svåra lidanden och umbäranden och trupperna fingo ofta efter en tröttande marsch i uppblötta vägar bivuakera i snödrifvorna, hvarvid de voro mycket belåtna om de kunde lyckas upptända sina eldar i lä om något hus, som då alltid togs i anspråk för befälets räkning, Det regemente som Dahlberg nu tillhörde skildras af honom såsom utgörande en blandning af allehanda nationer med ingalunda det ömmaste sinnelag, hvarpå efterföljande händelse ger tydligt bevis. Det hade lyckats det korporalskap, hvarvid Dahlberg befann sig, att en afton vid framkomsten till en by påträffa en stuga, hvaraf de lyckades att oqvaldt sätta sig i besittning. Allt folket i byn bade tagit till flykten, utom en polsk hustru som af tvingande skäl nödgats stanna qvar i denna stuga som var hennes egendom. Dahlberg skildrar nu det grymma sätt hvarpå hon behandlades. Denna arma qvinna, säger han, jämrade sig eländigt, hvar till hon visst hade största orsak, som var omgifven med en sådan hop grå bussar, hvilkas hjertan till största delen intet ömma des af hennes jämmer. Qvinnan som yar stadd i barnsnöd och hvars plågor blefvo allt häftigare, hotades att kastas ut om hon intet ville tiga, och som det var henne omöjligt, grepo några till, släpade henne ned af ugnen, der hon tagit sin plats och forsJade henne ut genom dörren, då jag som rördes af hennes elände gick till och föreställde dem deras okristliga förfarande, men jag väntade intet länge förr än jag måste göra denna usla qvinna sällskap och kastades ut genom dörren som straxt efter mig blef igenslnten, att jag intef mer kunde