Bak, att profetens repregentant lika vÄlsom S:t Petri efterträdare skall utveckla er furstlig prakt, Sultanen befallde, att man Iskulle anvisa den nye scheik-ulislam ett palats tillika med en gåfva af 120,000 francs. Denna summa har emellertid Yuxit till en million, emedan Mahmud Pascha icke kunde motstå prins Izzedins och hans moders bemödanden att skaffa Achmed Muhtar mera penningar. Oaktadt den nye scheik-ul-islam sålunda kunnat debutera på ett mycket lysande sätt, skall han dock ha rönt ett temligen kallt mottagande hos ulemahs. Hr Elliot, engelska sändebudet, är missnöjd med alla dessa palatsintriger. Då Midhat Pascha så oväntadt måste vika för Mehemud Ruschdi, begärde Elliot audiens hos sultanen för att meddela honom, att de främmande makterna med en viss förvåning voro vitnen till dessa plötsliga omkastningar, ja att de till och med började hysa bekymmer för Turkiets framtid. Dessa anmärkningar gjorde ett temligen starkt intryck på sultanen; men knappt hade ryska sändebudet Ignatieff försport hvad som passerat under denna audiens, förr än han begaf sig till seraljen joch i de mest förbindliga ordalag förklarade, att sultanen var herre i sitt eget hus, att de europeiska makterna icke hade minsta rättighet att blanda sig i Tarkiets inre angelägenheter, och att Ryssland alltid med glädje skulle helsa hvarje steg som vitnade om, att padischan ville upp rätthålla sitt oberoende. Man antager i allmänhet, att det är general Ignatieffs ytterst vänskapliga hållning, som gifvit sultaneu mod till den här omtalade kuppen, vid hvilken han försäkrat sig om obetingadt understöd af scheik-ul-islam.