Aftonbladet – 13 december 1872, sida 3

nautskottets fredagssammanträde. BLANDADE AMNENR. Grefve Brassier de Saint-Simon, som ny ligen afled såsom tyskt sändebud vid italienska hofvet och som en längre tid såsom sändebud vid vårt hof vistades i Stockholm, har uti Jonrnal de Paris erhållit en nekrotog, skrifven af en f. d. diplomat, H. dTdeville, i hvilken bland annat heter: Grefven bebodde i Turin en del af hotellet Lamarmora, der han lefde mycket tillbakadraget och egnade sin tid åt magnetismen och de hemliga-vetenskaperna. I societeten såg man honom mycket sällan. och han kom endast då och då upp på whistklubben för att få veta nyheter. Två eller tre gånger på vintern öppnades den preussiska ambassadens gamla salonger för den diplomatiska kåren och högsta societeten i Turin. Desso ministerns middagar stodo i ett egendomligtr Servsen var lysande, och de enkom för ti t antagna betjenterna voro I klädda i gnldsmidda livrer. Deremot var maten vanligen dälig. och hvad vinet angår, berättar man cu hemlighet. hvilken värden en gång vid en af sina middagar sjelf meddelade åt baron Talleyrand, hans franska embetsbroder. Dånemligen hans excellens hofmästare bjöd hvarje gäst de vanliga båda vinsorterna att välja mellan, hviskade grefven till Talleyrand: Tag inte af det der misto reale ! — Hvarför det. bästa grefve, och hvad är det för ett vin? Jag har aldrig förr hört talas om det. — Ja, det förvånar mig i . svsrade den gamle diplomaten. Jag skall tala om för er hemligheten med det der vinet och hoppas att ni inte förråder mig. Man hade ckat mig från Frankrike två fat godt franskt . men som under sporten kommo att taga skada. Som jag inte ville förlora dem, blandade RR dem med ett litet piemontesiskt vin och gaf blandningen namn af misto reale eller kungsblandning. Det skall gälla för att vara utmärkt vin, men jag dricker aldrig af det och råder er att följa mict exempel Ända till sin höga ålder hade grefve Brassier bibehållit ett lifligt sinne. Han var mycket slug och smidig och förstod att förvärfva sig stora sympatier. Till sitt yttre var han en gammal man med militärisk hållning och förstod att i umgänget utveckla en älskvärd munterhet, — Eldsvåda på S:t Thomas. I bref från S:t Thomas skrifves den 14 November till Kjöben havn: I förra veckan sprang ett här hemmahörande barkskepp Clara Samb i luften vid 1-tiden å e. m. Det låg förtöjdt invid ett packhus och intog en laddning nafta från ett kondemneradt fartyg och var ungefärligen fallastadt, då man hörde en stark knall, och på en gång stod hela fartyget i ljusan låga. Besättningen höll på att äta middag i kajutan och blef illa bränd. Kaptenen jemte hans hustru och två barn slungades i luften på samma gång som halfdäcket och föl!o i vattnet, men räddades, ehuru i bedröfligt skick. Styrmannen kastades jemväl upp i luften. men föll ned på däcket igen och omkom i lågorna. Då landförtöjningarne blifvit kapade, sackade fartyget ned för sitt ankar samt låg och brann i två dagar. då det till slut sjönk och återstoden af naftan flöt in och tände eld på pålverket och packhuset, hvilka fullkomligt förstördes. En lycka i olyckan var, att händelsen tilldrog sig på motsatta sidan af staden och på läsidan, så att vinden låg ifrån, ty eljest hade det varitfarligt både för staden och fartygen i hamnen. — Den bekanta vulkanen Mauna Loa på Havaji. den största af Sandwichsöarne. har nyligen bestigits sf några engelska resande, hvilka gifvit en högst intressant och märkvärdig berättelse om denna utflygt. Man måste i flera dagar vandra öfver öknar af lava, hvilkas vilda, sönderremade och förvittrade utseende öfvergick allt, bvad den menskliga inbillningskraften kan tänka sig. På flere mils omkrets såg man blott lava och ingenting annat än lava, hopad iregellösa massor af de mest fantastiska former. Än vandrade de resande genom långa sträckor af underbart formade kolonner, längs gapande afgrunder, än öfver slätter, som liknade ett böljande haf, hvilket stelnat i ett ögonblick. Då sällska. pet besteg randen af kratern Moku-veo-veo på Mauna Loss topp, tedde sig för detsamma en ännu praktfullare syn. Vid deras fötter öppnade en oerhörd afgrund sitt svarta gap. Brantabergväggar omslöto densamma; men längst nedi det hemlighetsfulla, mörka djupet höjde sig en skimrande, underbart skön eldpelare, bestående af smälta metaller. hvilken längst ned höll omkring 75 fot i geuomskärning och som hade en nöjd af 200 fot. Denna eldpelare förnyade sig ständigt, och den smälta metallmassan. som utgjorde dess innehåll. bildade ifallet små ljusströmmar, hvilka korsade hvarandra, skildes åt och flöto tillsamsammans till små sjöar, som ständigt vexlade i storlek, färg och form. Tid efter annan hördes ett bedöfvande buller, när de inneslntna gaserna med makt bröto sig fram genom bergsremnorna eller jordlagren; och ett döft, underjordiskt. oiycksbådande sorl. som erinrade om ett vilddjurs läte i sin håla, åtföljde ständigt de med korta mellantider på hvarandra följande utbrot ten. Ressällskapet bestod af flere män och ett fruntimmer, mrs Black. På senaste tiden skall vulkanens verksamhet ha blifvit ännu större. och det mirkvärdigaste är, att en annan vulkan, Kilanea, som annars förut ständigt lät höra at sig. nu afstannat. hvilket tyckes visa ett inre gamband mellan de båda vulkanerna. — Äktenskapstycke. En handlande i Paris firade här om dagen bröllop i Paris närmaste omgifvingar. Bruden var ej ung mera, något som dock ej hindrade henne att kläda ut sig som om hon varit aderton år Jå sin höjd. Aldrig har väl, skrifver en liten Paristidning, en äktenskaplig förening blifvit ingången under så extraordinära omständigheter. Man döme sjelf! Se här fakta: Trött vid ungkarlslifvet, hade den i fråga varande handlanden vändt sig till en giftermålsbyrå och den hade genast proponerat ett ungt fruntimmer om 28 år. Hr X., som inte är stort vackrare än hr Cremienx, hade icke nå got skäl att göra några svårigheter och han antog tillbudet. Agenuten för giftermålsbyrån skref då ett bref till den väntande sköna at följande I innehåll: Den som eftersträfvar er hand är ickt någon Adonis, men hon är en förträfflig kar) och mycket intelligent. Bref följde på bref och vår giftaslystna fröken anhöll att med omgående få motse kandidatens fotografiporträtt. Här ä fotografien, svarade giftermåls) agenten, Val så god och kom ihåg, att jag öppet sagt er, at Ihr X. är nästan ful.En fotografi inlades gan Iska riktigt i kuvertet. Olyckligtvis har vår giftermålsbyrå-agent en passion för djur och bar I har ett litet privat menageri inrättadt på sitt I landtställe vid S:t Cloud. En ytterst fin foto I orafi hade han tagit af sitt älsklingsdjur, en ba -Ibian, som han tyckte mycket om. Genom en all: I deles obegriplig distraktion kom han att inlägga favorit-babianens fotografi uti brefkavggtet. Da Igen derpå märkte han sitt ledsammå misstag -l och satte sig genast ned att skrifva för att re fl parera det. Men just i det ögonblick han fat 2 ltade pennan erhöll han från den ilfråga varande cldamen en biljett. så lydande: Jag antager der I man, ni föreslagit mig. Precis vacker är har i icke, men han har ett så distingueradt utseende fe Ae TR FE NO pa Sy so -. 0