Aftonbladet – 13 december 1872, sida 2

STOCKHOLM den 13 Dec. Vi hafva i dessa dagar omförmält fram ställningar från ett par talrika tjenstemannakårer om löneförhöjning. Ätven från andra håll hafva, om vi ej missminna oss, dylika förebud försports. Det torde ock kunna förutsättas, att exemplet skall verka inom ännu andra kretsar, så att man har att motse inom den närmaste framtiden en temligen manstark och i flere fall med icke dåliga skäl väpnad demonstration mot statskassan. I första hand är det regeringen, som har att göra front mot anspråken, hvartill vi önska kraft och lycka, der fordringarna kunna vara obefogade, på samma gång som vi mycket gerna erkänna för sannolikt, att de under nuvarande förhällanden, med oupphörligt stigande lefnadskostnader, uti icke så få tillfällen, der fråga är om de lägre tjenstegraderna, skola befinnas väl grundade. I allmänhet torde löneförhöjningspropositioner icke höra till en regerings behagligare pligter; och särskildt torde de vara kinkiga för en styrelse som, i likhet med vår nuvarande, just icke vunnit någon genom kraftfull verksamhet starkt befästad position. Det förefaller oss icke antagligt, att riksdagen skall af någon blott oppositionslust vara döf för billighetsskäl; men deremot kunna vi allt för väl föreställa oss, att den, f: för att finna sig i oundvikliga förhöjningar på vissa håll, vill se dessa parade med ktmintone de indragningar, som äro lätta att verkställa på andra håll, och att den härutinnan icke skall nöja sig med blott benägna ordoch osäkra framtidsutsigter, utan fordra faktiska prof på den goda viljan att gå dess önskningar till mötes. Säkerligen vore det derför lika klokt, som det ju erkännes vara rätt att företaga eller förbereda, när helst anledning dertill bjudes, sådana förenklingar och indragningar i förvaltningen, som låta sig utan större svårigheter verkställas. Om hela den gamla organisationen lemnas orubbad, medan flere af nutidens behof framkallade verk och inrättningar af naturliga skäl måste mer och mer vidga sig, är det tydligt att representationen skall finna sig så godt som nödgad till en sparsamhet, Böm ej kan vara förmånlig för det stora statsintresset att vinna och behålla skicklige och niviske embetsoch tjenstemän. Det är för öfrigt väl bekant, att riksdagen mer än en gång gifvit sin åstundan tillkänna om förvaltningens förenkling, så väl genom indragning af hela embetsverk, hvilka befunnits vara öfverflödiga, som genom förening ät styrelser, hvilka ej blott för besparings utan lika mycket för enbets AT redas skull icke borde vara delade på ika händer, och slutligen genom ett förändradt arbetssätt, som medgåfve ärendenas behöriga skötsel genom ett mindre antal un: derordnade tjenstemän i åtekilliga verk. Fältet är stort, och ingen begär att det med ens skall brytas upp, men redan några allvarsamma spadtag skulle åskådas med nöje såsom goda tidens tecken. Dessa anmärkningar föranledas närmast af en, efter hvad vi tro, nära förestående tjenstledighet, hvilken inom sjelfva embetsmannaverlden betraktas såsom ett särdeles lämpligt tillfälle till en tjenste-indragning, emedan tjensten i fråga anses för fullständigt öfverflödig, hvilken mening vi skulle tro våra delad äfven af möjliga aspiranter, som lockas af dess väl aflönade beqvämlig het. . Vi mena generalkrigskommissariebefattningen i arm6förvaltningen. Som be: kant blef krigskollegium år 1866 ombildadt. I stället för en president med blott 3000 rdr lön — emedan man till denna befattning tog någon pensionerad generalsperson — fick den nya armåförvaltningen fyra chefer för hvar sitt departement, af hvilka tre äro generalspersoner, medan i spetsen för det fjerde eller civila departementet står generalkrigskommissarien. Det har berättats, att vederbörande den tiden varit i ej litet beråd, hur de skulle få en med de tre öfrige likstäld chef för civila departementet, och ätt behofvet af ett tjenligt namn länge pröfvat mer än ett uppfinningsrikt hufvud. Slutligen redde sig lyckligtvis dessa vanskligheter: man uppdagade den nätta benämningen generalkrigskommissarie, förenade dermed 6000 rår lön och generalmajors rang, samt utnämnde till den nya sinekuren äldsta dåvarande krigsrådet. Vi säga sinekur om den befattningen, att några få timmar i veckan låta sig föredragas och sätta sitt namn under åtskilliga expeditioner, hvilket utan någon förstörande tillökning i arbete och möda alli för väl kunde skötas turvis af de tre andre departementscheferne, eller af den äldste bland dem i likhet med förhållandet med presidentsbefattningen i statskontoret, som mot något mindre lönetillägg uppehälles af äldste statskommissarien, Nu varande generalkrigskommissarien säges, såsom pensionsmässig, ämna afgå. är erbjuder sig följaktligen det bästa tillfälle att indraga en öfverflödig tjenst och bereda statsverket en besparing. Åtgärden kunde äfven af det skälet ej vara ur vägen, att man derigenom kunde bringa i glömska det nog oregelbundna sätt, hvarpå till en början — egentligen för denna onödiga befattnings skull. — medel bereddes för tätgifter, som ej syntes i det för riksdagen framlagda kostnadsförslag för den nya organisation, hvarmed man var så synnerligen ifrig att ersätta krigskollegium. Äfven med den indragning, som här -påpekats, kommer arm6förvaltningens civila departement, såsom statskalendern nogsamt utvisar, att förete en mycket talrik stab. Hur den skall ytterligare förenklas, har riksdagen anvisat, senast genom skrifvelsen af den 15 Maj 1868 om — bland annat — statens fonders och kassors sammanföramde under en gemensam förvaltning (statskontoret). I och med denna reform befrias armö6förvaltningens civila departement från en hufvudsaklig del af sina bestyr, och att den är på god väg att snart genomföras, lärer man kunna sluta af hvad senast församlade statsrevisorer meddela, nemligen att frågan skall till afgörande förekomma, sedan det redan utarbetade förslaget till formulär för sjöförvaltningens hufvudbok blifvit faststäldt. Vi ha till och med hört uppgifvas, att redan och helt nyss ett k. bref skulle vara utfärdadt, som påbjuder, att de under armå6förvaltningens civila departement stälda kasgor, med undantag af tvänne, skola till statskontoret öfverflyttas ). Vare sig dennareform redan är faststäld eller blott nära förestående, vill man ej tro att vederbörande skola genom utnämning i den ledighet, som förväntas, befästa en i hvarje fall fullkomligt öfverflödig tjenst och försumma det lämpliga tillfället till en indragning och begparing i smått, som nog skall helsas med tillfredsställelse, äfven den, i förväntan på de — stora åtgärderna. ) Sedan ofvanstående var uppsatt, har gårdaar Posttidning bekräftat uppgiften, att K. :t fattat beslut om armöförvaltningens fonders öfverflyttning till statskontoret.