al Efter denna för vinnande af tidsäötdrägt n I afsedda digression, företogs åter målet mot n Strömbom och Hertzman vid Stockholms 1rådhusrätt, dervid den förre mötte person. 1 j ligen, den sevare nu som vid alla föregå slende och efterföljande domstolsäibihånträden t ii detta mål söhöm ombnd, hvartill Strömbom g ibland begagnades, Hertzman lätingifvaen . skriit, hvari nutvudsakligen anfördes: aft uhal visserligen på sig fått öfverlåtet Ström1 Iboms i Carlströms sterbhus bevakade förol dringsanspråk ä 234.000 rår; men Hertzman ;-håde sicke allenast icke påfordrat rättens ;I pröfning af detsamma för närvarande utan ,Jäfven bestridt kärandens yrkande, derföre tlatt Hertzman icke kunde finna annat än att e I hans rätt fi särmades om fordringsansprå: r köt, söm är fiktadt mot flere borgenäret i Strömboms konkurs än Carlström, skulle pröfvas särskildt emot Carlströms sterbhus, fastän Hertzman till annan domstol (Svartlösa häradsrätt) redan tittagit stämning å dd öfriga som denna sak angår; att Hortzman emellertid genom hofrättens utslag blifvit tvingad låta saken nu pröfvas af rådhusrätten, men deraf ansåg Hertzman alldeles ieke följa, att han jefidast sktille kuntia vara beredd att styrka fordringsanspråket, -) enär dertill fordras tid; att han, dock up. I der fortsatt protest mot kärandernas yr Ikavde, ville till stöd för fordfingsanspråket meddela! alt genom beslut vid borgenärs sammanträde i Strömboms konkurs den 17 Oktober 1867 hade Carlström och åtskillige läkare fördringsegare föreskrifvit att kon I kuremassans fasta egendom skulle å offentlig auktion försäljas så fort lagligen ske kunde, fastän Strömbom deremot på den jErand reserverat sig att han trbjudit ackord, och att genom detta beslut hade dessa fordringsegare ovilkorligen handlat istrid med 52 och 106 22 konkurslagen — hvatpfter Hertzman upprepade hvåd här ofvan förekommit om resältatet af fastighetsförsäljningeh, hemligen en förlust af 238,000 rdr; soch mäste de (fordringsegatne) söledeå SK för alla och alla för en förklaras skyldige att härför utgifva skadeersättning, enligt Hertzmans förmenande. Han förbehöll sig att nästa gång få producera en fullständigare bevisning, och då företedde han dels ett skriftligt intyg af kommissionären Georg Wilson, att den ofta nämnda fastigheten vore värd 500,000 rår, och dels intyg af grosshandlaren Philip Bergman, att enligt befintliga kontrakter hade egendomen i hyresinkomster lemnat årligen 37.372 rdr 40 öre; men hvad Hertzman väsentligt lade vigt på var att han alls icke nu påyrkade någet beslut af rätten i afseende på Strömboms krof i Carlströms sterbus, och hemställde derjemte enträget, att rådhusrätten med det af Carlströms sterbhusdelegare mot honom och Strömbom instämda målet icke skulle taga vidare befattning, enär Hertzman, rå som förr blifvit omnämndt, hade till Svartlösa häradsrätt instämt såväl nämnda sterbhus som en del af Strömboms öfriga borgenärer om ersättaingsskyldighet en för alla och alla för en för det verkställda beslutet om fastighetens försäljning. Vid ett derpå följande sammanträde afhördes kommissionären Wilson och grosshandlaren Bergman som vitnen, dervid den förre vitsordade sitt resonnerande intyg i afseende på fastighetens värde om den under gynsammare konjunkturer blifvit försåld, och den senare sina uppgifter om hyrorna. s Då målet nästa gång företogs, upprepade Strömbom å egna och å Hertzmans vägnar hvad förat af dem anförts och likaledes kärandernas ombud hvad det anfört, hvilket allt här ofvan refererats. Beträffande sär t skildt detta ombuds påstående, att om Ström-, boms mot Carlströms sterbhus riktade for-, dringsanspråk vore berättigadt, så borde ersättningsbeloppet tillfalla Strömboms borget närer, enär han icke varit berättigad till r annan person öfverlåta nämnda sin fordrant 8 8 1 I 1 st Ro ct MR nr rar I be medan han var försatt i konkurstillståpd, bestridde Strömbom konkursmassans rätt till ersättningsbeloppet, enär han på Hertzman öfverlåtit sin fordran, sedan hans ackord blifvit faststäldt. Vid målets företagande nästa gång framb ställde Strömbom, äfven pu Hertzmans om-8 ud, deras yrkande att, emedan Hertzman t åtit den ofta nämnda stämningen till Svart-Y öga häradsrätt förfalla, det måtte tillåtasd dem att till Stockholms rådhusrätt instämma d ula de Strömboms borgenärer, som den 17n Jktober 1867 deltagit i beslutet om fastig-2 1etsförsäljningen, enär dessa ovilkorligenF rade i saken sådan del, att talan om ersätt-P ling måste anhängiggöras emot dem alla.lö Detta yrkande, bestridt af motparternas om-2 md, afslogs al rätten, mot hvars beslut StrömV som anmälde missnöje, hvilket antecknades li till fullfölid i sammanhang med hufvud-lö aken, hvaremot Strömbom äfven anförde l 2 n igsnöje. N Ändtligen, då detta mål elfte gången vid t3 Adhusrätten företogs, kunde dom — den 14 Dec. 1871 — afkunnas, Den innehöll hufIa rudsakligen: att då det af Strömboms borfr senärer den 17 Oktober 1867 fattade ochl,, stridigt laga kraftvunna beslut, på grundi, varaf den ofta nämnda fastigheten blifvit lu örsåld å auktion, icke innehölle annat, än k: tt konkursboets fasta och lösa egendom kulle å auktion försäljas så fort lagligen ke kude; att då denna försäljning ej skett S örr än säväl Strömbom, i anledning af er-f judet ackord, inför rättens ombudsman fö konkursen förklarat att han, i händelse i ckordet antoges och af rätten faststäldes : ske gjorde anspråk på att böter komma i 2 esittning af konkursboets fasta och lösa de sendom, som äfven Svea hofrätts utslag fö unnpit laga kraft, uti hvilket sysslomännen irständigades att inom en månad gå i förttning om försäljning af den fasta egenomen, vid äfventyr att eljest varda från råslomannabefattningen skilda; att då, äfen om antagas finge, hvad. Strömbom och ?e erizman dock icke styrkt, att den vidauk-S onen erhållna köpeskilling, 262,000 rår, ly, nderstiger fastighetens verkliga värde vid lfö den för försäljningen, förre hattmakaren arlström likväl icke kan anses hafva deris) enom att han deltagit i ofvanberörda borenärs beslut förnärmat Strömboms rätt ler obehörigen vällat lonom nägon förlust, Kr RÅ frn nå dh RR