Aftonbladet – 12 december 1872, sida 2

djupa, dödslika sömn som händer somliga Kp tskor under stora sorger — och endast då. Denna, hennes sömn var så djup att Pauline måste knacka på dörren flera gånger följande morgon, innan hon förmådde väcka sin unga matmor och göra henne begripligt att mrs Bradstock genast önskade få träffa henne. En aning att någon olycka drabbat Frank, grep Ellen med blixtlik hast och den lilla fransyskans förvirrade och skrämda min ökade hennes oro. Hon befallde att mrs Bradstock genast skulle komma upp och satt betagen af den grufligaste ångest innan Martha kom. Tala! sade hon. Hvar är mr Scorrier? Ar han död?Nej, nej, sade Martha, binte död, men ack, huru skall jag :kunna berätta er det? Inte var det mitt fel; nej, hur skulle jag kunna hjelpa det? Tala, Martha, för Guds skull tala! Hvad har händt? Ack, miss Ellen, mr Scorrier är försvunnen ! Försvunnen! Hvad vill detta säga? Jag satt bredvid hans bädd en timme eller så omkring, sedan ni hade gått. Jag blef mycket sömnig och slumrade in för en stund. Som han läg alldeles stilla, utan att röra sig, tyckte jag det ej vore farligt om jag satte mig i en ländstol vid eldstaden i yttre rummet och sof litet. Dörren stod ippen och jag trodde mig nog vakna vid minsta buller. Jag förmodar attjag genast somnade och det ganska djupt, ty jag vakrade ej förrän det började dagas — ja, jag ret knappt om jag ens då hade vaknat upp, kvida jag inte börjat häftigt frysa. Så ort jag fick upp ögonen kände jag att det låste i nacken på mig, jag vände mig om