Aftonbladet – 11 december 1872, sida 3

, CC HSA BIS HUV TT ov SERVE nea -140,848; 18 ngarnas antal 250 i loch ledamöternes 30,766; hvaremot antale: -laf föreningar, som ej insändt rapport, stigit -lirån 18 med 1794 medlemmar till: 84 med 18104 medlemmar. I -E:t särdeles vigtigt område, rörande hvil: I xet 1868 års handbok meddelade uppgifter, I hvilka follkomligt saknas i den förevarande upplagan, är allmänna fattigvården, helst -Jander dessa är utkommit en sy fattigvårdsillag, hvars hufvuddrag man här gerna ön -Iskat återfiona. Äfven en tabellarisk öfveri sigt öfver fattigvården skulle erbjudit stort -lintresse, om den också naturligen ej kunnat latvisa några resultat af den nya lagen; I helst om den upptagit tvenne är t. ex. 1868, Jdå arbetsbristen och till följd deraf behofvet af allmänt!, fattigunderstöd voro som Istörst, och 1870, då förhållandena åter bör-ljat ordna sig till det bättre. En sak, röI rande hvilken vi mera uttrycka en önskan län någon bestämd begäran att i en blifvan-Ide upplaga erhålla uppgifter, är angående lin. och atflyttaingar till Sverige från andra Ispecificerade länder och tvärtom, likasom förhållandet mellan städerna och landet med Tafseende på inoch utflyttning. Visserligen Järo åtskilliga besvär förenade med uppgöTrandet af dylika öfversigter, men materialer förefinnas dock, och få omständigheter äro så betecknande för den ekonomiska ställningen i allmänhet och specielt för förhållandet emellan näringar och jordbruk, som de nu nämnda, Detta arbetehar för öfrigt vant allmänheten att ställa så stora anspråk Iderpå, att dess utgifvar6 till en del fär skylla sig sjelf, om önskningarna på dess fullständighet någon gång synas allt för stora, , Oliver Twist. Öfversättning från engelskan. Anåra upplagan, omarbetad at OC. J. Backman. (Stockholm L. J. Hiertas förlagsexpedition 1872. 448 sa, 8:0. Pris 3 rår.) Oliver Twist är en af den store engelskehumoristens tidigasta romaner, af hvilken en äldra svensk öfversättning länge varit i bokhandeln utgången, Samma förläggarefirma, som man hade att tacka för bokens förste framträdande i svensk drägt, har nu ombesörjt sa andra upplaga och på det densamma skulle vinna såväl i ledighetsom i korrekthet uppdragit åt den skicklige Dickenstolken dr C. J. Backman att omarbeta den. Det är derför att förmoda att denna roman i sin nya drägt skall af den läsande publiken mottagas med ännu större bifall och beundran, än som kommo första upplagan till del, ty ehuru detta verk ingalunda kan räkaas till författarens bästa och särskildt den fina ironi, i hvars belysning humoristen älskar att betrakta sin verld, här fått gifva rum åt en mer direkt moraliserande satir, invehåller det likväl så mycket afbåde sanning och poesi, att det måste lemna en god behållning åt hvarje uppmärksam läsares förstånd och hjerta. Oliver Twist är en tendensroman, den äldsta af det slaget, som Dickens skritvit, och dertill den hos hvilken tendensen är nest förherrskande. Han bar dock den förjensten, att han icke gifver sig ut för nåsot annat, ty det företal af förf., som beledsagar denna nya upplaga, uttalar klart och tydligt det bestämda moraliska syfte, som ledt förf. vid skapandet at åetta verk, Nu äro vi visserligen af alldeles samma sanke, som vår utmärkte kritiker B. E. Malmström, att tendensromanen, likasom lärodikten, är en låg afart af poesien, och anse att den moraliska uppbyggelsen, som är på sin rätta plats i en predikan eller en filosofisk afhandling, har platt ingenting inom ett konstverk att beställa. Men om äfveh konstarten såsom sådan ej eger så synnerligt högt värde, kunna dock inom densamma olika grader finnas, och utan allt tvifvelintager i sådant fall Oliver Twist en ganska hög sådan. Vi hafva i en engelsk kritik sett ett försök att nedsätta betydelsen af detta arbete på den grund att det af Dickens skarpt sa-l tiriserade fattighussystemet redan blifvit ur lagstiftningen utdömdt, då detta arbete först såg dagen. Utan tvifvel har dock den engelske kritikern här misstagit sig om hvad i detta arbete är hufvudsaken. Det äringalunda fattighussystemet, utan, det är, såsom Dickens sjelf i töretalet utsäger, den falska tendensen inom litteraturen — att vilja kringgjuta lasten och brottet med ett romantiskt skimmer, Derför, då han blott behandlar det förra på ett satiriskt sätt, uppbjuder han allt sitt sedliga allvar för att bekämpa den senare, Förf. har nemligen här gjort till sin hufvuduppgift att i stället för det tilldragande, som andra författare sökt att skänka åt tjufvars och vägriddares fria lif, skildra detta, sådant det ter sig i all sin nakna verklighet. Londons kalla och våta nattliga gator utan tak öfver hufvudet; de förpestade stinkande hålor, der lasten är tätt sammanpackad och saknar plats att röra sig; hungerns och sjukdomarnes tillbåll: de usla trasor, som knappast hänga ibop; detta tecknar han för att väcka vår afsky och vämjelse, och gör det på ett vätt, att vi inom oss känna att det måste vara sanning. Men har han beröfvat dessa skildringar all romantikens lockelse, har han derför ingalunda blottat dem på poesi. Äfven hos dessa förderfvade naturer, hos hvilka en djurisk vildhet och list är det mest framstående draget, finnes dock ån lemning af mensklighet, om den också blott, såsom hos Sikes och Fagin,ien onämnbar fasa och olidliga inre qval framträder såsom enhämnare af alla deras ogerningar. Ännu klarare igenkänlig visar sig denna mensklighet hos Nancy, en röfvares älskarinna och sjelf en drinkerska och tjufvars medbrottsling, som från sin barndom lärt sig att ljuga och ljugit hela sitt lif. Hos henne framträder i läsliga drag, såsom författaren sjelf säger, den sanning, som Gud lemnar i sådana förderfvade och olyckliga bjertan; det hopp, som ännu dröjer der, den sista droppen rent vat: ten på botten af denna med ogräs tilltäppta brunn.. Vårt hjerta gråter af deltagande för hennes elände, på samma gång det bäfvar för den förvridning af Guds beläte, som det hos honom upptäcker. Hvad vi måhända mest beundra i denna hemskt gripande teckning af lifvets djupaste skuggsidor är dock den renhet, hvilken skalden äfven här förstått att bibehålla. Det fins icke ett blad i denna af brottets och lastens alla fasor fylda.bok, som en oskyldig flicka ej kan läsa utan att behöfva rodna, Detta är, såsom sagdt, för oss liksom för författaren sjelf, hufvudsaken i denna bok, som för öfrigt visserligen kan lemna ett och annat öfrigt att önska, såväl med afseende å sjelfva fabeln, som å teckningen af en och annan karakter, exempelvis Monks. Att för öfrigt här, liksom i Dickens samtliga arbeten, finnas drag af uppoffrande kärlek, tjusande barnaoskuld och fin humor, behöfver knapt sägas, ty hans skaldeindividualitet var allt för äkta att kunna förneka sig ens då, när han för sig uppstält en uppgift, som ej egentligen låg inom det skönas sfer. Bättegångsoch Folissaker.