Aftonbladet – 11 december 1872, sida 2

till byrån, luta sig ned och som det tycktes försöka ått öppna klaffen. Det är en tjuf, sade mrs Bradstock. Säkert måste han sett, då jag ditlade paketet. Men Ellen svarade icke. Hon hade igenkänt gestalten och kände sig färdig att svimma af fasa och förfäran. I samma ögonblick vände mannen sig om, eldskenet föll på hans ansigte och mrs Bradstock säg att det var Frank Scorrier, innan han, som redan blifvit berättadt, föll till golfvet. Ellen tyckte liksom mårken vacklade under hennes fötter, men hon återkallades till sans af ett utrop af mrs Bradstock: aGeorg! ropade denna med hög röst och ilade fram till en man, som bon genom fön: stret hade sett stå i den öppna dörren. Han vände sig hastigt om och slöt henne i sina armar, Då Eilen efter några ögonblick hunnit sansa Big, sprang hon in, trängde sig förbi de båda makarne och föll på knä vid sidan af Frank Scorrier. I fallet hade han slagit sitt hufvud mot ett stolshörn, och från ett hål i hans panna droppade blodet långsamt. Hans ansigte var spöklikt blekt, ja äfven äpparna, som voro fläckade af blodblandad fradga. Ögonen voro slutna och alla bemödanden att väcka honom till lif syntes fruktlösa; han förblef sanslös. Snart skyndade mrs Bradstock Ellen till hjelp; de lossade hans halsduk och skjortkrage, och Martha bad sin man skaffa friskt vatten från brunnen på gården. Bradstock skyndade attefterkomma denna begäran och bar in vatten i eu skål. Då han nalkades, helsade han höfligt på Ellen och kastade derefteren blick på den sanslöse mannen, som ännu låg utsträckt på golfvet, a ro AROröK)