Aftonbladet – 11 december 1872, sida 2

sig, Det må gå huru som helst — jag måste se och tala med honom innan kon hunnit yttra något härom till Martha. De följdes åt nedför allen, Då de kommo till den lilla gårdagrinden vid portvaktarstugan och Ellen stod färdig att öppna densamma, lade mrs Bradstock sin hand på hennes arm. Vänta, sade hon; vänta ett ögonblick, miss Elen; jag är säker på aut jag såg en person gå tvärs öfver gollvet derinne. Kanske har din man, redan kommit, sade Ellen. Nej, miss; det var en längre och smärtare figur än Georg — någon som jag tyckte mig ha sett förut. Georg var det ej, or är jag alldeles öfvertygad. Då måste det vara någon af folket or i byn, menade Ellen. Kan det möjligen vara någon, som vill göra dig skada. Jag vet inte, miss, jag känner mig ej rätt trygg efter hvad som hände förliden natt och emedan jag väntar Georg. Det blir då bäst att vi låta betjenten gå in först. Nej, miss Ellen — nej — i fall det ändock skulle vara min man. Så låt oss gå till fönstret och se in i rummet, sade Ellen; vi kunna då lätt öfvertyga oss om hvem gästen är och hvad han ämnar göra. De tillsade karlen, som var med dem, att stanna der han var Och giogo med hastiga steg genom trädgården och fram till fönstret, hvilket var tillräckligt lågt ned för att de med lätthet kunde se hvad som tilldrog sig inne i rommet. De sägo den gestalt, hvilken mrs Bradstock redan hade upptäckt, röra sig hit och dit liksom för att leta efter något, derefter skynda bort