Aftonbladet – 11 december 1872, sida 2

Hane menniska lär vara i närheten så ht: agn Men goda miss, Ellen, jag tror kväppt att sqviren skulle tycka om det. Nå, för att du skall vara lugn så vill jag tillsäga om att någon af stallbetjeningen går med till vårt beskydd, På bortvägen, då jag har ditt sällskap, tycker jag mig ej behöfva något skydd, men kanske vore jag inte alldeles så modig, ensam i mörkret, på: återvägen. Hon ringde och gaf befallning om att en af betjenterna skulle göra sig färdig att följa med. Ni tycker att det är alldeles nödvändigt. att ni skall gå med, goda miss Ellen? Fullkomligt nödvändigt, Martha, såvida allt hvad du sagt mig nu, förhåller sig som du tror. Om jag inte uppfattade din berättelse orätt, så sade dig den uslingen gom förliden natt bröt sig in i din bostad, betämdt och säkert att din man inte, enligt hvad man trott, hade blifvit dödad under handgemänget med polisen, utan att han lef ver och ämnar besöka dig. Ja, det är alldeles rätt; men ni nämner inte det bästa af allt: att Georg ångrar hvad han brntit, att han blifvit en god och samvetsgrann menniska. Och jag vet att detta är sanning, ty den mannen, som. berättade mig det, och som under hans brottsliga tider var honom en farlig och ond vän och stallbroder och ännu är lika förderfvad som någonsin, omtalade detta med hån och försmädelse. Det är den saken som har gjort mig, så ontsägligt lycklig, fastän jag är så svag i min ömhet, att jag väl tror det skulle gjort mig lycklig att återse ho nöm, han mä hafva varit hurudan som helst. Och tårarne, som mrs Bradstock under det hon talade blott med svårighet lyckats häm