Aftonbladet – 10 december 1872, sida 3

tiden en kedja af förunderliga och intressant händelser. Hans fader, Oscar I, var en man som höll sträng disciplin och fordrade, att han två söner skulle behandlas af sina lärare på samm sätt som andra skolgossar. Han granskade sjel efter skoltimmarna deras arbeten, och då ha icke fann dem tillfredsställande, gaf han den egenhändigt den tillrättavisning, som befanns a nöden. Elter att hafva erhållit flere sådana tem ligen smärtsamma bestraffningar, flydde den ung Oscar vid en ålder af 12 år från hemmet och lycka des komma till Kjöbenhavn der hans familjs utskic kade funno honom på gatan, spelande -krona oci klave med en hop trasiga ungar. Ingen euro peisK furste har erbjudit en sädan anblick son den unge Oscar, då han vid detta tillfälle ble funnen med slitna och smutsiga kläder. Men har försäkrar ännu i denna dag, att han roat sig rätt mycket under denna sin utflygt från fäderne hemmet. Vid 17 års ålder blef han sänd till universite tet i Upsala, der han ifrigt deltog i alla de upp tåg och spektakel, som studenterne vid det gamla lärdomssätet så mycket älska. Då han vistats der i sex månader, skakade han allvarsamt sir faders nerver genom att kallblodigt berätta ho. nom, att han blifvit djupt förälskad i en dotter till en af universitetets professorer och att det var hans bestämda afsigt att äkta henne. Konung Oscar ville naturligtvis icke tillåta detta. Den unge prinsen blef derför kallad till Stockholm, der han snart blef mycket populär genom sitt rättframma sätt och enkelheten i sitt uppträdande. Det roade honom att förklädd vandra genom Stockholms gator, sedan det blifvit mörkt, och mången brutal handling från polisens sida blef förhindrad genom hans tillfälliga närvaro. Han infann sig också ständigt då eldsvåda utbrutit, och intet kunde då afhålla honom från att arbeta vid sprutorna med nästan beundransvärd kraft. År 1852 gjorde han i sällskap med en af sina pre vänner en tur till Kristiania i Norge. e reste inkognito och togo under falska namn in på ett mindre hotell. å de en afton sedan det blifvit mörkt spatserade i en afsides belägen gata, blefvo de öfverfallna af ett röfvarband, som utplundrade dem in på bara kroppen. Utan en skilling i fickan måste de tvenne herrarne återvända till hotellet. Följande morgon presenterade värden deras räkning. De sade att de icke hade några penningar, och berättade sin olycka från föregående afton. Värden ville icke sätta tro till deras historier, utan hotade att hemta polis. Förgäfves försökte de öfvertala honom att afstå derifrån; han skyndade ut ur rummet och stängde icke allenast dörren, utan ställde äfven en stark karl på post utanför densamma, beväpnad med en dugtig knölpåk. Den ställning, hvari den blifvande konungen af Sverige nu befann sig, var så komisk, att han icke kunde afhålla sig från att utbryta i ett hjertligt skratt. Då den förbittrade värden återkom, åtföljd af tvenne polisbetjenter, yppade de två herrarne hvilka de voro, men hade ganska svårt för att bevisa sanningen af sina ord. Då hofvet i Stockholm valde en tysk prinsessa till den unge Oscars brud, reste han i hemlighet till Liibeck, följde henne förklädd hela vägen derifrån till Stockholm och bevakade sin tillkommande brud med den största uppmärksamhet. Hvad han då såg visade honom, att hon var en utmärkt qvinna, och han har beständigt visat sig som den bäste make. Stockholmarne känna en hel mängd dylika bistorier om sin nye konung, men de veta äfven, att han hyser en varm sympati för sitt folk, och de äro öfvertygade om att hans regering skall blifva lyckosam och välsignelserik för landet. — En ittling till Cyperns, Jerusalems och Armeniens kronor dömd till deportation för vexelförfalskning. I Finlands Allmänna Tidning läses: Den 22 sistlidne November behandlades vid distriktsomstolen i Petersburg ett intressant mål rörande grekiske undersåten, prins: Michael Lusignan, anklagad för att till diskontering i diskontbanken hafva inlemnat veterligen falska vexlar. Såsom vitne hördes äfven den anklagades fader, prins Louis Lusignan; denne upprådde i husaruniform och tillkännagaf bland annat att han var prins af blodet, ättling af Cyperns konungar och att han af sin fader erhållit 40 millioner i arf, hvilka gått förlorade under oroligheterna i Konstantinopel år 1824. Ordföranden i domstolen meddelade att dokumenterna verkligen ådagalade att vitnet i rät nedstigande linie härstammade från konungarne af Cypern, Jerusalem och Armenien, från en stamader, hvilken bar namn af den heliga grafvens eskyddare-, att han, enligt testamente af sin faler, emottagit 480,000 holländska dukater äfveniom en ofantlig summa af flera millioner i piastar, dukater och andra mynt; att testamentet var underskrifvet af många grekiska arechimandriter ch biskopar samt att, slutligen, alla dessa peningar och öfriga dyrbarheter förvarades imetroolitens af Konstantinopel skattkammare. På rdförandens fråga upplyste vitnet att han år 829 inträdt i rysk tjenst utan lön: han hade afagt tjensteed, men icke trooch huldhetsed, såom rysk undersåte, År 1848 hade han anländt ill Petersburg, Den anklagade, hvilken hade arit vid universitetet, ehuru han icke derstädes ade slutat kurs, var hans son. Fadren hade nånga processer och nyligen hade distriktadomtolen till hans förmån afgjort ett fordringsmål ;å 12.000 rubel, för hvilket gäldenärens fasta gendom skulle säljas på auktion. Mon i allmänet voro fader och son ofta i penningbehof och id ett dylikt tillfälle skulle, enligt den anklagaes utsago, en person med nampet Gorski hafva rbjudit sin tjenst och föreslagit honom att i oanken diskontera vexiar. Genom handlingarne målet utreddes, att den anklagade först i Peersburgs diskontoch lånebank velat diskontera n vexel på 12.000 rubel, men då han blifvit uppt om at: banken endast diskonterade köpmansxlar, hade han senare infunnit sig med tvenne ådana, den ena på 4000 och den andra på 1000 ubel, hvilka befunnos falska, hvarföre han äfen genast blef häktad. Den anklagades advokat ttryckte i sitt försvarstal den förhoppningen, att urymännen, om de äfven icke kunde frikänna onom, likväl måtte taga i betraktande den milrande omständighet att han kunnat besluta si; il 1 fråga varande förbrytelse vid anblicken a in gamle faders tillstånd, sin faders, som förut urit millionär, och numera var nära tiogarstaf en, som ännu lefde uti illusionen om att han f turkiska regeringen skulle återfå sina skatter. om från barndomen hade vänjt sig vid ett Då igt lif och var medveten om sin höga börd, uner det han nu var nära att dö af hunger, Juymännen afgåfvo till den på deras atgörande ramställda frågan huruvida den anklagade M. e Lusignan var skyldig till den honom påbörade förbrytelgen. svaret: -skyldig men förtjenar ndssende2. Distriktsdomstolen dömde -grekiske ndersåten, prins M. de Lusignan, som bär titel t konung öfver Cypern, Jerusalem och Axrmeien, att mista alla honom efter börd tillkomande rättigheter och privilegier samt att förvias till Jeniseiska guvernementet, med förbud att . nder tre år lemna den honom anvisade uppe. ållsort och att under 10 år besöka andra gu; ernemönt eller områden i Sibirien. — Amerikanska naggans trinmftåg. En merikansk nderofficer, en sergeant vid namn 3ates, kvilken åtagit sig det sällsamma uppdraot att bära den amerikanska flaggan genom hela ingland, anlände nyligen till Oxford. Öfverallt ar han blifvit med entusiasm mottagen och han ar hållit långa tal rörande sin mission. Egentigen lär ett ingånget vad vara den prosaiska nlednisgen till den s. k. politiska missionen. rån Oxford tågade en hop folk missionären till