Aftonbladet – 9 december 1872, sida 2

STOCKHOLM den 9 Dec. De i går hitkomna Paristidningarna, vilka äro daterade den 5 dennes, känna innu ingenting om utgången af valen till len 8. k. Dufaureska komitån. De röja dock ulla, att man med största oro och spänning vfvaktade resultatet, och en del af dem, synnerligast de radikala och de som represen-I tera den venstra centerns åsigter, sysselsätta sig lifligt med de åtgärder regerinren bör vidtaga i den händelsa högern åter skulle segra. Republique frangatse, som bekant Gambettas organ, anser redan den 4 att blott en politik är möjlig, nemligen församlingens upplösning, och uppmanar regeringen att framställa ett förslag härom i församlingen. Andra tidningar åter, såsom Le Temps, anse att den enda möjliga lösningen af krisen är församlingens partiella förnyande och vilja att regeringen skall sjelf inlemna ett förslag i denna syftning. Äfven på de möten, som vensterns fraktioner hållit dagarne före valet till den Dufaureska komiten, har man, vid diskuterandet af de mått och steg, som borde vidtagas om högern segrade i nämnda val, ordat om nödvändigheten af kammarens förnyande, och ett telegram berättar, att vid ett möte, som hölls i fredags af hela venstern, beslöts att man skulle sätta i gånug en omfattande agitation för församlingens upplösande och återväljande. Af de kandidatlistor till komiten, som högern uppsatt, och hvilka som bekant till två tredjedelar segrat, finner man att hela majoriteten af den Kerdrelska kommissionen blifvit insatt i Dufaureska komiten, hvilket nogsamt bevisar hur föga kammarmajoriteten är böjd för eftergifter. Genom telegram är kändt, att förre ministern Larcy, tillhörande yttersta högern, blifvit vald till president i komiten, och den bekante. hertigen af Audiffret-Pasquier, en af de ursinnigaste och oförsonligaste monarkisterna, till dess Vicepresident. Äfven häruti är det svårt att se ett bevis på tillmötesgående mot regeringen. Följderna af högerns nya seger ha redan börjat visa sig. Ett af dagens telegram berättar nemligen om en partiel ministårförändring, hvilken emellertid. är af ganska egendomlig natur. Som bekant har utrikesministern Remusat ad interim skött utrikesportföljen efter Lefrancs. afskedstagande. Högern upptog det mycket illa, att Thiers sålunda anförtrodde denna vigtiga portfölj åt en minister, som icke tillhörde dess parti, icke ens var medlem af kammaren, För att blidka högern har nu Thiers låtit Goulard, monarkist till sina politiska åsigter, öfvertaga inrikesportföljen, och har derigenom uppfyllt högerns anspråk utan att detta parti derigenom vunnit en ny representant i regeringen. Till arbetsminister har: utsetts deputeraden Fourtou, hvilken efterträder Seisserenc de Bort, som provisoriskt förestått denna minister efter Larcys aäfgång. Fourtou tillhör visserligen högra centern, men den fraktion deraf, som hyllar det bestående och till hvarje pris vill understödja Thiers. Vid valet till den Dufaureska komiten röstade också Fourtou till förmån för regeringen och högern kan sålunda icke genom hans ingående iregeringen anse sig derstädes ha vunnit en målsman för sina älsklingsideer. Om sålunda dessa båda utnämningar icke kunna direkt anses för en seger för högern, innebära de dock ett tillmötesgående och en eftergifvenhet. å regeringens sida mot henne. Helt annorlunda förhåller det sig med Seineprefekten L6on Says val till inrikesminister. Denne framför allt som statsekonomisk författare utmärkte man tillhör visserligen icke hationalförsamlingen; men hans hela politi ska och publicistiska verksamhet (han har varit en ifrig medarbetare i Journal des Debats och är för närvarande en af de stör ste delegarne i densamma) antyda att hans plats skulle vara i venstra centern. Denna utnämning visar sålunda, att Thiers är lika angelägen att gå venstern som högern till mötes, och att presidenten, om han också gifver majoriteten brorslotten inom regerin i 7 uteslnta de öf söridaj högerns Tyvärr eger man dock icke rättighet avt a denna utnämning draga den slutsatsen at Frankrikes handelspolitik. hädanefter kom