Aftonbladet – 7 december 1872, sida 6

Barnstaple, till hvilken du likväl i denn: stund står i den största förbindelse. Jag kan inte inse att han behöfde yttrs något om mig i sitt tal, sade Frank; mar kunde ej gerna misstaga sig på hvem har menade. Det var aldrig meningen att förhemlig: den saken, sade Ellen. Hvarför skall dv harmas deröfver? Mr Barnstaple hade at förklara hvarifrån Martha Bradstock hade fåt en viss summa i veckan till sitt uppehälle och huru hon kunde tänka på att gifva sir son en god uppfostran. Du är den person som gjort dessa båda i sanning goda ger ningar och jag förstår inte huru du kar finna dig förnärmad af att med afseende på dem nämnas. Jag tänker det är bäst hålla sig skild från alla dylika saker, sade Frank but tert. Hur är det fatt med dig, Frank ? frå gade Ellen oroligt. Hur det är fatt med mig? — Hvad me nar du? Både ditt utseende och ditt sätt äro sig så olika. Din röst är rosslig och hård dina ögon se så besynnerliga ut. Det gör mig mycket ledsen:att mitt ut: seende misshagar dig, svarade han, O, Frank! Jag skulle mycket. gerna vilja få det likt mr Barnstaples eller hans. vän mr Darstons, om det vore mig möjligt, men ser du, det låter sig olyckligtvis ej göra. Frank, du får ej tala sä der; sade Ellen och fattade hans hand. Så brännande heta dina händer äro, alldeles som du hade feber. — Så har jag också — feber, både till kropp och själ och så skall jag ha, ända tills jag kommer bort från denna fördömda