Aftonbladet – 7 december 1872, sida 3

studsade hon och betraktade honom uppmärksamt. Vare sig att hon kände igen honom eller icke, förrådde hon sig ej, men svarade blott: Hvad vill ni? Här finns ingenting att stjäla i mitt torftiga hem. Se på mig! sade Grogram helt lugnt. Ni känner nog igen mig, och då begriper ni också att jag inte springer som en narr, då jag beger mig ut i ett sådant ärende, men att jag nog vet hvad jag vill. De der pengarna, som man påstod att ni stulit och som i dag bevisades att ni alls inte hade tagit, dem har ni i alla fall gömda här i huset. Jag vet detta säkert, jag hörde i dag en herre som var här tala med er derom. Ja, Joseph Grogram, svarade mrs Bradstock hastigt, jag känner igen er och jag vet nu att ni är lika stor narr som jag redan förut vetat, att ni var en skälm. Ni tror att jag har tagit dessa pengar; ni tror att de finnas här i huset. Här finns blott två rum — detta och ett här bredvid, der jag och min gosse sofva. Ni må gerna leta öfver allt, om ni så vill, och finner ni eit enda mynt utom de få shillings, som jag har i min börs, så må ni taga det och jag skall gå ed på att aldrig angifva er derför. Ni har gräft ned guldet, sade Grogram. Ja, med den gpaden, hvarmed jag gnäfde gropen vid telegrafstolpen. Ni har lemnat er kompanion, Joseph Grogram, det syrs grannt! Han skulle aldrig) tillåtit er att begå ett sgdant narrstreck. Här tycks verkligen få, sade Grogram vr så är förhållandet, Jag tror : e det här försöket var ett misstag, mrs Bradock, stoch jag säger nu god natt! (Forts.)