Aftonbladet – 7 december 1872, sida 2

och en mes på köpet! Men vänta; misstar jag mig inte, så får han nog ännu en bård nöt att knäcka. Vi få väl se! — Hvilker ypperlig hustru hon skulle blifvit åt Jack Darston! Ett sådant vackert par de skulle varit! Om nemligen det kan vara menin gen, tillade advokaten fundersamt, at menniskor skola vara ett par för hela lif vet, se detta är det vigtiga problemet son återstår att lösa! Och med en axelryckning föll ban i djups tankar — ej för första gången hvarun der han jemförde sina ensliga ungkarlsrum samt det oroliga, tröttande lif han förde, med ett godt hems lugna glädje, trefnad och frid. Dessa jemförelser upptogo honom ända till han befann sig vid södra parkgrinden. Huspigan Susanna, hvilken under mrs Bradstocks frånvaro bott i hennes hem, kom nu, sedan hon ej längre behöfdes, gående genom trädgården. Af Susanna, som mr Barnstaple helsade på, genom att taga henne under hakan, fick han veta att mrs Bradstock just nyss återkommit och var sysselsatt med att kyssa och smeka sitt barn. Mycket rätt!s sade mr Barnstaple med en gillande min. Detta är en sysselsättning, mitt barn, som jag hoppas att också du en vacker dag skall öfva dig uti. Han nöp henne skämtsamt i kinden och hon skyndade småskrattande sig väg. En rasande täck flicka, den der! sade mr Barnstaple till sig sjelf. De äro all: snygga. ruudkindade små kyrkenglar här på orten, som jag kan finna. Han öppnade gärdsgrinden och gick vidare. I öfverenastämmelse med Susannas be skrifning faun ban mrs Bradstock slutande lille Georg i sina armar, men gossen tycktes inte emottaga dessa smekningar med