Aftonbladet – 7 december 1872, sida 2

Men, mr Barnstaple, inte kan ni vilja att mr Scorrier skulle skrifva ett sådant bref? Då skulle ju alla våra omsorger... Nej, för all del, min bästa miss Wynne! Jag vill att brefskrifvaren skall vara en fingerad person — en John Doe, eller en Richard Roe — en ställföreträdare till mr Scorrier. Det kan ej bli svårt att få bref vet skrifvet. Och sedan... Sedan måste mrs Bradstock antingen afsända brefvet eller sjelf lemna det åt firmans hufvudman; er morbror skall säkert intyga hennes ärlighet och förorda att hon erhåller någon belöning. På detta sätt får firman sina pengar åter och mrs Bradstock erhåller en skadeersättning för hvad hon har lidit under denna tid. Hvad säger ni om min plan ? Den är sinnrik, svarade Ellen lugnt; men tillåt mig säga, den är inte alldeles rätt på saken. Min bästa miss Wynne, då ni lefvat litet längre i verlden, skall ni finna att här händer föga som är fullt rätt på saken. Såvida ett godt mål vinnes, få vi inte alltför noga kritisera sättet, hvarpå det vunnits. Kanske blir det bäst att jag sjelf talar med mrs Bradstock i ämnet; om ni tilllåter skall jag gå dit ned till södra portvaktarstugan, medan frukosten blir färdig; hon är säkert återkommen nu. En promenad genom parken skall göra mig godt, efter den plågsamma värmen borta i rådhussalen. Ea älskvärd flicka, sade mr Barnsiapt för sig sjelf, under sin promeuad framåt vägen; en särdeles söt flicka — enkel, flärdfri och redbar. Inte så litet för god åt honom som hon skall gifta sig med. Han är en äkta lufver, det har jag redan sagt,