Aftonbladet – 6 december 1872, sida 2

Med samma bantäg hade också en annan resande anländt, den åskådarne i deras ifver hade förbisett; — en liten man iluggslitna, svarta kläder och långt hår som hängde ända ned på axlarna. Denne person följde med hastiga steg efter den intet anande mr Scoones, framåt rådhuset. Nu blir det allvar af! sgade mr Pent weazle — ty det var han — för sig sjelf, under promenaden genom stadens gator, Jag tänker att det skall gå ganska bra, sedan nu alla svårigheter äro undanröjda. Åbå, min vän Grogram! fortfor han, låt mig bara komma dig så nära att mina fingrar nå dig, så tror jag att du skall få ångra dig den dag då du vågade smyga dig ifrån mig. Han har blifvit köpt af Bradstock — detta är alldeles gifvet; en sådan låg sni kenhet är i sanning afskyvärd! Men det skall nog gå bra utan hans hjelp. Det måtte inte bli en stor konst att fö några dumhuf vun till fredsdomare att förklara qvinnan saker till stölden och skyldig att underka stas rättegång, så säkra bevis jag har att förebringa, och kommer det så långt, skall Bradstock nog krypa till korset. Sådana skälmar som han ha en panisk fruktan för lagen. Han skall tigga mig om förskoning och om att ej drifva anklagelsen längre, en bön som jag kommer att nådigt lyssna till. i synnerhet som jag saknar alla utvägar at! fullfölja målet vid en verklig domstol, om jag också skulle vilja göra det. Klockan slog half tolf i S:t Marie kyrka och den del af rådhussalen som var afsedd för åhörare, var ända till trängsel full ai menniskor. Rättens medlemmar voro för samlade och samspråkade i allsköns trefnad medan mr Womersley fann sig vara föremå för särskild uppmärksamhet och, som har på förhand anat, för ett ej ringa mått a godsinnadt gyckel. Den gamle herrn tålde detta med mycken fattning, blott att har alltsom oftast med nervös ifver vände sin: blickar till den dörr som ledde in i ettinr rum, Första tecken att målet skulle komm: