Aftonbladet – 6 december 1872, sida 2

sammans skulle möjligen bli att han komme att spela den ena rollen vid en ceremoni, hvars andra hufvaodroll skulle utföras af stadspumpen. Mr Peniwweazle hade under sin lefnad haft många oroliga stunder, men någon jemförlig med denna hade ban aldrig erfarit. Att undkomma var omöjligt; allt hvad ban kunde göra, var att sivra helt stilla och låta händelserna ha sin gäng. Hans väntan ble? ej långvarig. Då mr Barnstaple hade intagit den plats som blef honom erbjuden, intogo domstolens alla leda möter sina respektive rum och mr Polperrow uttryckte deras önskan att saken skulle komma före. Början gjordes med att stadsskrifvaren uppläste den angifvelse som blifvit gjord in för mr Womersley samt uppropade angifva ren att såvida han befavn sig inför dom stolen, träda fram och försvara sina beskyll ningar. En allmän rörelse uppstod bland åhörarne då mr Pentweazle, som befann sig hård fastklämd mellan två axelbreda arrendato rer, spratilade och slet för aw komma lös och först efier svära ansträngningar lycka des nå domarebordet der eden blef honon förestafvad och han uppmanades att gifve alla de upplysningar han kunde, rörande der ifrågavarande saken. Då mr Pentweazle först blef synlig, fixe rade mr Barnstaple honom genom sina bi nocker, hvilka som sypmedel voro fulikom ligt obehöfliga, — och hedrade den lilla be synnerliga fignren med en långvarig gransk ning ; derefter log han helt hastigt för sif sjelf, lutade sig tillbaka, med bänderna hop knäppta öfver magen och tittade med el skämtsam min upp i taket under hela tide: som mr Pentweazle talade, liksom taket och han hade haft nägot ypperligt puts sins emellan, som de allena förstodo. Mr Pentweazle talade länge och alltefte som han fortfor och som han observerad att åhörarnes intresse för berättelsen öka des, växte ock hans mod. Han yttrade nå