Aftonbladet – 5 december 1872, sida 3

Så-å! upprepade mr Barnstaple åter. En komplett mes! tillade han för sig sjelf. Pinad af samvetsqval, men ingen ruff i honöm. Tillåt mig säga ett ord, yttrade Ellen. Jag mins inte rätt om jag i London bad er derom: var god och nämn intet angående detaljerna af tilldragelsen till min morbror. Han vet endast att mrs Bradstock blifvit angifven, men har inte fått veta hvem som är den skyldige. Jag hörde det af Darston, svarade mr Barnstaple, och under i fråga varande förhällanden anser jag att det var alldeles rätt. Och emedan jag måhända inte vidare blir i tillfälle att träffa er allena förrän saken är förbi, ber jag nu, att få tala några ord med er innan jag. återvänder till staden. När reser ni? Det är en sak, min bästa miss Wynne, som måste bero på huru Cornwalls visa lagskipare godkänna mina små bemödanden. Jag vill tro att ett extratåg går klockan tre i morgon eftermiddag; det vore godt om jag kunde komma med detta; men blir det omöjligt, så för jag fara med nattåget. Och ni vill tala med mig före afresan? Ja, jag vill gifva er en id6 om huru det bör tillgå angående pengarnes restitution och äfven — min bästa sir, jag säger just till er systerdotter att detta ställe är ett af de vackraste jag någonsin sett. Och ändå är jag säker på att er erfarenhet, mr Barnstaple, är ganska stor, yttrade mr Womersley med ett belätet småleende, Vill ni nu ha godheten att bjuda miss Wyiine armen, så skola vi äta middag. Jag har ett par sorter vin som jag hoppas att ni skall godkänna.