Aftonbladet – 5 december 1872, sida 2

—nmm— 27—-2 niskor angripas af cholera; barn angripas af strypsjuka; hästsr angripas at koller; men samvetsförebråelser! Prat! Ingen angripes af samvetsqval, utom i poesier eller i fängelser en och annan arrestant, söm tänker lura fångpredikanten. Samvets förebrselser! Vet du, Jack, jag haren tro, och det är att den man som angripes af samvetsförevråelser är en komplett skurk. Lita på mina ord; den der Scauford eller hvad han heter, kommer att göra den unga flickan olycklig. Om jag vore säker derpå, sade Jack Darston och reste sig Näftigt upp, så skulle jag vrida halsen Af honom ! Det vore det bästa som du kunde göra, min käre Jack, spade mr Barn staple, och blåste långsamt ett lätt rökmoln uppåt taket; vrid af honom halsen du, min bäste Jack, så skall Jag sedan komma och försvara dig inför doms olen. Det vore väl eget om vi inte skulle lyckas bevisa detta såsom vådadråp! NITTONDE KAPITLET. Frank blir upplyst om hvad som bör ske. Jag är utomordentligt glad öfver att dm åter är hemkommen, min väns, sade mr Wo-mersley, då Ellen kom in till honom. Hvarför du reste bort, bar jag, uppriktigt sagdt, ej rätt klart för mig, men du vet att jag inte gerna lägger mig i andras affärer, och att resan gjordes i rättsinnig afsigt. derom är jag säker. Men för att säga sanningen, — märk väl! i förtroende, ty jag vill ogerna att det skall komma längre, — så ha dessa dagar, dem jag tillbragt ensam med Frank, varit allt annat än trefliga. Jag medgifver, bästa morbror, att han är mycket förändrad. Ja, det må himlen veta! Man skulle väl kunna tro, att en ung man, som stär färdig att gifta sig — i synnerhet då detta gifter mål sker af verkligt, mångårigt tycke och ej har mött så föga motstånd — mar skulle kunna tro, säger jag, att sedan alla svårige