Aftonbladet – 5 december 1872, sida 2

Jack; tro mig, jag förstår er fullkomligt. Hiillåt mig nu ledsaga er till hotellet der ni bor.? ji Förtjusande — högst intagande! Verkkegen en af de älskvärdaste unga damer jag ommit i beröring med, under loppet af mitt lifl sade mr Barnstaple samma dag på aftonen, då han satt i sina rum och rökade en cigarr i sällskap med Jack Darston. Jag hade gjort mig en föreställning, — jag vet ej rätt hvarföre, — att hon skulle likna en stor, fullt utslagen provinsros. Ursäkta, min bästa Jack, men jag hade verkligen fått en sådan falsk fantasi. Aldrig förr i mitt lif har jag blifvit så angenämt bedragen! Jag afundas dig, — jag verkligt afundas dig, som fått en korg af ett så charmant fruntimmer. Tack, sade Jack lakoniskt; det är utan tvifvel mycket att gratulerå för! Allvarsamt taladt, är jag dig emellertid hjertligt förbunden för allt hvad du ämnar göra. Hvilken äkta lufver han måtte vara, vår vän, — den der, — hvad heter han nu? — Squauber — nej, Scorrierl sade mr Barnstaple. Ja, svarade Jack; jag är rädd för att att han är ett rötägg; emellertid var han illa i sina affärer och frestelsen var förfärligt stor. . Frestelsen! Min bäste vän, sade mr Barnstaple; du må väl inte tro att jag säger något om att han tog upp guldet? Intet kunde vara naturligare! Det torde vara ganska få af oss. som, när man vet hvar pengar äro att erhålla, inte begagna oss deraf. Han tog dem! — Godt och väl! — mexi hvarför skulle han derför bära sig t som en gammal böna som strax sedan hon värpt ett ägg, går omkring öfver hela hönsgården och kacklar? Detta är hvad jag kallar ytterligt narraktigt, — horribelt osmakligt! Miss Wynne säger att han blef angri pen af samvetsförebråelser. ; Angripen af samvetsförebråelser! upprepade advokaten: rent af ängslig. Men