Aftonbladet – 5 december 1872, sida 2

— Till lärarinna vid Stockholms folkskolelärarinne seminarium har stadskotsistorium den 3 dennes utnämnt och förordnat t, f. lärarinnan Emelie Constance Cassel. — Stora teatern gaf i går Mr-yerbeers Robert, hvari fröken Amala Riegö, sksom Alice; för första gången uppträdde å scenen. Debutantens sköna stämma, som gjort sig känd genom åtskilliga triumfer i konsertsalen, uppenbarade nu i ett tacksamt, men tillika synnerligen ånsträngände dramatiskt parti lika mycken kraft och uthållighet som bioruig. simbre och friskt välljud, Hennes föredrag uppfyllde i rollens praktnummer hvarje berättigad fordran och med tillfredsställelse iäkttog man hurt hennes styrka icke tröttades. utan Växte tied stårigheterna; hvarom särskildt tredje aktens solotrivieinnade ett betydande vitnesbörd. Enstaka, mindre detaljer af partiet — så t. ex. hennes råd till Robert, framträdandet inför Isabella m, m. — tolkades med utsökt behag och den musikaliska deklamationen angaf i allmänhet de mest omsorgsfullt gjorda och ledda ;studier. Chevroterandet. gom vid första entröna var af dramatiskt lycklig effekt, Blef tinder röllens förtgång understundom till CK led meat tröttande och aktionen röjde icke sällan den oro, ellör det öfverdrifna nit, som vid de första stegen äro naturliga ochursäktliga. Icke dess mindre upprätthölls onekligen med värdighet partiets poeiska betydelse, den genom sin tro och trofastet starka tigaflickans strid emot mörkrets makter. På sin koloraturfärdighet gal ttöken Riego få, men segerrika prof. Hon hyllades med :stormande bifall, hvilket helt visst till en del äfven gällde den genialiske och erfarne lärare, hvars metod tagit gestalt i hennes konstnärskap. HFiter operans slut följde tre inropiingar. Hi Arnoldsons Robert och fru Michaelis Isabella skördade likaledes varmt erkännande. Hr Willman (Bertram) tycktes för tillfället mindre lyckligt disponerad. Körerna, särdeles fjerde aktens, vore ett rikare mått af lif och styrka högeligen att tillönska, och mel så mycket större befogönhet, som åtskilligt är dessa nummer iiteslitits ock et kör, måhända operans skönaste, i sin helhet blifvit tutmönstrad, allt förmodligen på det att återstoden ej mätte öfverskrida personalens krafter. Baletten var nu, som alltid, af stor effekt ooh hyllades med bifall. v— LL