Aftonbladet – 5 december 1872, sida 2

sgonblick försökte, och som ådrog honom len säkerligen oförtjenta förebråelsen för förräderi mot Nordens och frihetens sak. Om hans kandidatur till presidentvalet och de företeelser, som med densamma stå i samband, behöfva vi här ej orda. Dessa företeelser äro; ännu i friskt minne bos alla. Man skulle säkerligen göra en man af Greeleys karakter orätt, om man trodde att en genom nederlaget i valstriden sårad egenkärlek påskyndat hans död. Men antagligt är, att de ansträngningar, han, med en redan bruten helsa, under denna strid måste underkasta sig, och det pinsamma medvetandet af en falsk ställning, i hvilken han kommit genom den af förhållandena framtvungna kompromissen mellan hans anhängare — åe liberale republikanerne — och sydstatsmännen, samtide hårda och skoningslösa omdömen, ban derför från motpartiets sida måste uppbära, jemte sorgen öfver hans hustrus för kort tid sedan. inträffade död, gåfvo den sista stöten åt haus själsoch kroppskrafter. Han berättas under de sista dagarne ha befonnit sig i ett själstillstånd, som närmade sig till svagsinthet. Oaktadt sina politiska misstag skall denne man alltid intaga en ärofull plats i sitt lands hi storia.