Aftonbladet – 4 december 1872, sida 2

sbestridligt att när konsortiets anbud ställ-ji les vid sidan af de här omnämnda, detsammal! måste obetingadt betraktas såsom det för-! lelaktigaste och mest antagliga, och det förundrar oss ingalunda att förvaltningsrådet stannade vid det besiut, som blifvitl fattadt, allra helst som det då mera, af skäll. dem vi i vår artikel antydde, icke torde ha va rit rådligt att beträda en alldeles ny väg genom lånets offentliga utbjudande till subskription eller obligationernas annonserande till salu direkt för bolagets egen räkning. Men denna vår uppfattning af hvad som var klokt och tillrådligt under de omständigheter, som förelågo då förvaltningsrädet inbjöds att besluta öfver de inkomna läneanbuden, hindrar oss icke att fortfarande hysa den åsigt att styrelsen hade inledt operationen på ett sätt, som var olämpligt och .egnadt att försvåra eller omöjliggöra anlitandet af den utväg för länets uppta gande på ett sätt, som kunnat tillskynda bolaget en högre betalning för sina obligationer än den nu erhållna, nemligen lånets utbjudande till subskription eller obligationernas hållande till salu till en af bolagsstyrelsen bestämd kurs, hvilken vianselämpligast ha bort sättas till pari. Det är sannt, att bolaget då hade sjelft stått risken för en möjligen inträffad konjunkturförändring, som kunnat nedtrycka priset å en större eller mindre del at obligationerna, men penning ställningen var dock sådan, vid den tid då obligationerna kunnat utbjudas, samt begärligheten å tem-procents-papper af otvifvelaktig säkerhet så stor, att, efter vår öfvertygelse, de fem millionerna skulle ha blifvit mycket hastigt afyttrade till parickurs. På sin höjd kunde det, för att till participering i lånet animera banker och bankirer, som handla med obligationer, kunnat ifrågasättas att vid köp af större obligationsposter medgifva någon ringa rabatt. Detta medel att påskynda försäljningen anlitades af riksgäldskontoret, då dess inhemska lån först kom i marknaden, samt har, efter hvad vi tro 0s8 veta, äfven på sin tid blifvit användt af hypoteksbanken och andra penninge-institutioner, som utgifvit obligationer. Bolaget borde i alla fall på detta sätt ha realiserat ett netto-pris, icke så obetydligt högre än det som nu kommer detsamma till godo. Vi medgifva villigt, att frågan omhvad som under vissa förhållanden kan komma att ske, aldrig kan med absolut visshet afgöras; samt att öfvertygelsen om hvilka utsigter till framgång, som det ena eller andra författningssättet kan. hatva, måste till en viss grad amses såsom en smakfråga; men vi tro dock att -så goda och allmängiltiga grunder för em öfvertygelse om framgången af en obligationsför I säljning Tirekt för bolagets egen räkning Ihär förelågo, att det ingalunda hade varit något vågspel om bolagets styrelse ochför valtningsråd äfventyrat försöket. Det al styrelsen -antydda förhållande, att bolage! lrönt motstånd och ovilja från vissa håll tro vi icke skulle härvid ha utöfvat ringa ste inflytandes ty med denna stämning, sou väl hufvudsakligen härflyter från tvisterns om kömmunens rädtegaranti och kanske äf ven till nögon del gått i arf från riksdags striderna om Salaoch Sevalla-linierna, kar icke på något sätt tillintetgöra-det faktum att nämnda räntegaranti nu en gång är lag ligen lemnad, samt att bolagets obligatio Iner följaktligen lemna innehafvarne de fullkomliga visshet, som dennå:stora kom muns borgen måste anses innebära, att d skola bekomma den utfästade räntan allde les oberoende af de bättre eller sämre re sultat jernvägen kan:komma att. lemna; oc Jatt dessa resultat skulle blifva så dåliga att behållningen ej skulle förslå till de obetydliga årliga amorteringstillskottet, h vi icke ens Hört jernvägens argaste veder sakare påstå. Då vi härmed sökt gifva skäl för vå hsigt, att bolagsstyrelsen bort från börja beträda en annan väg än den begagnade vilja vi dock till slut gerna medgifva, at det kan ha sitt värde och sina fördelar fö bolaget att så att säga hafva penningarn i handom, och att följaktligen skäl kunn anföras till stöd äfven för den åsigten, at tryggheten i detta afseende väl förtjena att betalas med någon uppoffring. Doc tro vi att icke ens vederbörande sjelfv skola bestrida, att det för alla parter vari angenämare, om icke vid det träffade lån -laftalet åtskilliga personer varit till någo -I del kontrahenter å båda sidor. FR Rp AA