Aftonbladet – 4 december 1872, sida 2

öfvertygad — har varit van att göra Lon: don en stor oräitvisa. Det har blifvit en sed att påstå Londonsbor vara affekterade och opålitliga i deragx väsende. Tro mig, då jag säger att min erfarenhet har lärt mig all: deles motsatsen. Som jag med visshet tror, skall ni sjelf medgifva att jag ej saknar grund för mitt pästäende, efter ert eget sam tal med en, i sin väg ryktbar Londonsman. Säkert skall ni erkänna :att han vid vår öf: verläggning om den vigtiga fråga, som fört er hit, yttrade sig både ärligt och med skyl: dig grannlagenhet.s Ja, i sanning! sade Ellen; ingenting kan vara mera på samma gång uppriktigt och vänligt än hans sätt. Ehuru jag väntade att finna mr Barnstaple vara en klok och pålitlig rådgifvare, kunde jag af edra ord då vi gingo nedför trappan inte ana att ban sjelf skulle vilja åtaga sig mrs Bradstocks sak. Det var en högst lycklig händelse att han kom att ögna igenom sin annotationsbok medan ni var borta och dervid fann eig kunna slippa undan de göromål som annars skulle hindrat hans resa till Cornwall. Ja, visst, sade Jack, Det var naturligtvis blott och bart dessa mina lyckliga fem minuters frånvaro, som satte honom i stånd till att göra denna upptäckt. 2Hvarför skrattar ni, mr Darston? sade Ellen. Har jag sagt eller gjort något som är löjligt? Ni måste ursäkta om så är, på grund af min obekantskanv med verlden och lofva mig att ej låta mig drabbas för hårdt af ert löje.s Jag har ingenting alls att ursäkta i detta fall, derom ber jag er vara öfvertygad. Kan ni dessutom för ett enda ögonblick tro att jag skulle kunna glömma mig ända derhän, vt försöka vara satirisk mot er? Hvarför