slaäs till omkring 300 oktavsidor. tt mindre pensum lärer icke fordras i någon filologisk disciin, Af flere skäl har jag ej nu velat sätta fordringarna högre än hvad nämndt är. Dels bör man icke helt plötsligt höja kurserna vid öfvergången från den gamla till den nya examensordningen; dels råder det ännu i detta läroämnet en stor brist på lämpliga lexika och andra handböcker i ämnets olika grenar, och en del af fornskrifterna står ej heller att erhålla i lätt tillgängliga och billiga upplagor. Likväl vill jag redan nu uttryckligen nämna, att den nu uppI gifna kursen ingalunda må anses såsom en gång för alla stadgad och oföränderlig. Erfarenheten Ikan gifva vid handen; att en ändring behöfves i ena eller andra riktningen, och detta just hvad Japprobaturskursen beträffar. I det fallet lemnar nemligen ej den gamla kandidatexamen mycken ledning, då det der mycket sällan inträffade, att man i ett icke-obligsetoriskt ämne fick utdela det lägsta betyget (hvilket inträffat i mitt ämne en-. dast 5 gånger i tentamina för graden under de sista 5 åren). Men inga ändringar komma att vidtagas plötsligt, så att för den studerande derigenom uppstår ett oförutsedt hinder för hans examen. Komma t. ex: andra språkläror attinföras, andra läseoch läroböcker att anbefallas än de nu brukliga, så skall ett sådant utbyte ske endast småningom och -med all nödig varsamhet. Och då sådant sker endast i samma mån som erforderliga hjelpmedel kunna beredas, sättes den studerande i tillfälle att i större omfattning läsa de fornnordiska texterna, utan att derför kursen behöfver försvåras, ellerstudietiden förlängas. Den nya examensstadgan föreskrifver, att äfven skriftliga prof skola afläggas och att på dessas beskaffenhet beror, om muntlig examen får undergås. Redan af den begränsade tid, som fakulteten medgifvit för ett skriftligt profs afläggande, synes att man icke har anspråk på lärda afhandlingar. Sådana tillhöra licentiatexamen. Kandidatskrifningarna skola blott visa prof på examinandens förmåga att, utan lärarens ledning och utan att, såsom i muntlig tentamen ofta sker, genom dennes särskilda frågor dertill vara liksom tvingad. lemna en kort utredning af en förelagd uppgift. Dessa uppsatser komma dock att blifva en förträfflig proba på examinandens mogenhet och visa snarare än det muntliga förhöret, om han höjt sig från skolgossens ståndpunkt till det mera sjelfständiga studiesätt, som öfves en akademisk medborgare. Jag kommer för min del att lägga mycken vigt vid de skriftliga profven, och äfven om skrifprof ej aflägges i mitt läroämne, anser jag mig både berättigad och skyldig att taga hänsyn till vederbörande examinatorers vitsord om skrifningar i andra ämnen och att dessutom fästa afseende vid examinandens sätt att i skrift behandla modersmålet. Jag har vid flere föregående tillfällen uttalat den önskan, att den, som studerar nordiska språk, måtte under någon tid afhöra de offentliga föreläsningarna i ämnet. Detta lärer blifvit så uppfattadt, att det skulle ovilkorligen ingå i deolika betygskurserna att redogöra för en eller flere terminers föreläsningar. Detta kan så mycket mindre hafva varit min mening, som de akademiska statuterna uttryckligen förbjuda, att föreläsningarna sluta sig inom gränsen af vissa examensfordringar. Då likväl något sammanhang mellan föreläsningar och examina måste finnas, då någon väckelse till sjeliständigt studium må ste gifvas vid den offentliga föreläsningen, kan jag ej heller tro annat än att det vore för examinanden. äfven om han ej syftar högre än till ett approbatur, nyttigt att bivista föreläsningar öfver sådana ämnen, som på något sätt beröra hans lärokurs. Men kan examinanden på ett annat bättre och beqvämare sätt än genom bivistandet af föreläsningar främja sin vetenskapliga utveckling, stånde det honom fritt. Enhär likväl den nya examensordningen på allt sätt vill befordra examinandens sjelfverksamhet, är det min öfvertygelse, att det hädanefter, vida mera än hittills, blifver nödigt för hvärje yngling, som ej är utrustad med alldeles ovanliga snillegåfvor, att med uppmärksamhet följa de akademiska föreläsningarna. Särskildt med afseende på skrifprofven torde detta blifva af nytta, då defrågor, som examinanden får att skriftligen besvara, i de flesta fall torde komma att beröra ämnen, som förekommit på de offentliga föreläsningarna. Den nya examensordningen medför äfven en rubbning i det gamla tentamenväsendet. Tentamen :kan numera ej afgöra betyget och examen vara blott en formalitet. Tentamen kan visserligen lemna en upplysning om examinandens kunskaper, men den skriftliga pröfningen och den offentliga examen komma att hädanefter gifva utslaget. Då det dessutom af flere skäl är önskvärdt, att alla kunskapsprof afläggas offentligen, ämnar jag för min del. såvidt statuter och examensförordningar sådant medgifva, i denna rikt: ning förändra det hittills brukliga pröfningssät-. tetJag kommer derföre icke att, åtminstone för lägre betyg i filosofisk kandidatexamen, ovilkorligen fordra undergående af enskildt förhör. Likväl vill jag ej heller-undandraga mig att; der examinand sådant uttryckligen önskar, med honom anställa en förberedande tentamen. I fråga om kurser och särskildt de öfvan gifna anvisningarne till vissa examensböcker. torde ock den erinran icke vara öfverflödig, att meningen icke är att binda studiet vid den eller den boken. Vill någon t.ex. i stället för den äldre Westpötalagen läsa Uplandslagen eller annan lörmplå ornsvensk bok, eller i stället för Möbii läsbo något annat pensum af den isländska litteraturen, så må det gerna vara medgifvet. allenastexaminanden med sin läsning uppnår det ofvan angifna ändamålet. För öfrigt bör ock anmärkas, att i en sådan samling af Jliteraturprof, som t. ex. Möbii, kunna förekomma enskilda ställen, hvilka ej lämpligen kunna ingå i approbaturskursen. Så finnes i den nämnda läsboken en och annan svårare skaldevers, med hvilken nybegynnaren ej bör försöka sig, och det har ej heller varit min afsigt att för approbatur fordra det erkändtsvåraste. I Eddasamlingen, bland hvars sånger examinanden efter-eget val. bör läsa några, finnas också stycken, t.ex. Hrafnagaldr -Odins m. fl., som icke äro lämpliga beståndsdelar afen.approbaturskus. Jag här trott, att man icke behöfde för studenter i enskildheter angifva dylika ställen, som kunna och böra förbigås vid ett mera elementärt studium, utan att detta kunde lemnas åt examinandens urskilning. Här må emellertid äfven det nämnas, attläsningenaf skaldeverserne i Möbii bok kan för en approbaturskurs inskränkas till de strofer, som säro hemtade ur SnorraEddan ooh ynglingasagan. Har någon lust att läsa de ur Gunnlöfs Saga eller Olof helges Saga hemtade strofer och har han erforderliga hjelpmedel dertill, behöfver det ej synnerligen försvåra kursen, ty älla dessa visor upptaga ej mer än 6 eller 7 oktaysidor. Jag har blifvit föranledd till denna redogörelse, emedan för någon tid sedan en deputation af studenter till mig framfört -en önskan, att någon minsknivg i approbaturskursen måtte. ske. Jag lofvade då att på en kommande föreläsning lemna ett svar på den framstälda anhållan, och jag får nu tillkännagifva. att jag icke kan sänka de -ofvan uttalade anspråken på examinandens veten skapliga insigt, och att fågon aönan lindring i lärdkursen än den, som kan anses innefattad i den ofvan anvisade utmönstringen af några enskilda, för approbaturskursen oväsentliga, skaldeverser o. dyl, icke heller kan medgifvas. Det har dock väckt min förvåning, att en lärokurs, som beqvämligen kan inhemtas på 3 eller:4 månader. likväl anses för dryg. Och äfven har det förefallit besynnerligt att man utan attstödja sig på fakta, utan någon föreliggande erfarenhet har kunnat yttra en önskan i detta fall. Dy ännu i denna stund har ingen vid detta wniversitet aflagt nya kandidatexamen eller för mig undergått tentamen i sådant ändamål. .Jag anser mig sjelf behöfva någon tids erfarenhet för att bedöma, om ägt oh Klä och Ir NOG op R—— a ——— GG Al ifatt S rt Bö RR ft LR DO RR RA fd fr RJ Jr