Aftonbladet – 2 december 1872, sida 3

Träget arbete? frågade Jack. Ja... åh, ja; svarade mr Libby ännu långsammare; det har han allt. Jag måste tala ett par ord med honom, Libby, det är hela saken, sade Jack. Mäste nödvändigt, sir? Ja, jag litar på att ni arrangerar det åt mig. Han har väl ej en konsultation ? Hm, svarade mr Libby, och ett lugnt leende lade sig öfver hans runda ansigte; om man frågade mig, skulle jag säga att det så var! Skrifvåren såg på Jack med en min, somi hos en mindre respektabel person skulle sett ut som en knipslug vink, hvarjemte han drog fram och bredde ut sina rockskört i likhet med en fruntimmersklädning. Åh, är det så! sade Jack. Då måste han säkert bli glad öfver ett afbrott. Det skulle åtminstone inte förvåna mig, efter hvad jag känner om personen, svarade mr Libby; annars skulle jag inte ha berättat det. Kan ni ej säga att presidenten önskar tala med honom? föreslog Jack, Det kunde jag visst, svarade mr Libby; men det troliga är, att hav skulle säga att herr presidenten kunde gå för hin i våld! Bäst torde bli att säga honom sanningen att Di är här. I öfverensstämmelse med dessa ord, fattade mr Libby munstycket till ett guttapercharör, som hängde öfver en krok vid sidan af skrifbordet samt hviskade några ord i detsamma, straxt derpå satte han sitt öra till munstycket. (Forts.)