Aftonbladet – 2 december 1872, sida 3

rörelse af hennes händer. Men hon tvekade icke ett endå ögonblick att yppa allt och då hon slutat; tillade hon lugnt och stilla: NN Detta är tilldragelsen, i så få ord som jag kunnat berätta densamma. Jag hoppas, mr Darston, att ni varit i stånd att följa mig med er uppmärksamhet. Naturligtvis kan jag inte begära ert svar nu på minuten, men jag har kommit till London för att tala med er och jag skall vänta. Jag kan nästan innan minuten gått förbi, gifva er svaret, miss Wynne-, sade Jack, Det första som måste göras, är att få denna qvinna, Bradstock, tillbörligt försvarad inför domstolen. Ni sade att den sammanträder snart. Om fredag, svarade Ellen. Fredag, upprepade Jack; och vihanu tisdag! Här fordras, vid min sjöl, rask handling; det är ej mycken tid att förlora. Jag inser det, sade Ellen; men ni vill ju hjelpa mig härmed, mr Darston; säg, vill ni det? Jag vill göra allt i verlden för er, miss Wynne; men åtog jag mig denna sak, blef jag er till föga gagn, kanske snarare till skada. Den hör inte till den gren af juridiken som jag lagt an på; och om äfven så vore; skall det bli alldeles nödvändigt att någon med vida större inflytande än jag — någon af de ledande förmågorna inom advokatständet, for dit ned, håller tal så att herrar fredsdomare öfvertygas och den arresterade frigifves. Nu vetjag! utbrast Jack efter några ögonblicks tystnad; Barnstaple är den rätte månnen! Hvem är han? frågade Ellen. Han är advokat, sade Jack, den bästa kamrat i verlden, alldeles ovanligt skicklig och högst excentrisk. Juristerna slåss om